Jag är bara så trött. Så trött på absolut all den här skiten. Men samtidigt vill en del av mig inte bli fri från den, den delen av mig håller fast ett hårt grepp som den aldrig lyckas vilja släppa.

Jag vill inte det här längre. Inte alls. Men något gör att jag fortsätter, fortsätter ta alla chanser som går att ta mig ännu längre in i skiten. Varje dag som går, varje timme jag inte kämpar, puttar tillbaka mig till ruta ett. Men jag vet att det inte är roligt där, jag vet att det inte är så fantastiskt som min hjärna verkar vilja få mig att tro. Jag vet det, men ändå på något sätt finns det ett litet hopp om att det är såhär man ska bete sig för att må bra. För att få ett bra liv. Så därför kan jag inte kämpa för ett bättre liv. På ett sätt så måste jag nästan slå i botten innan jag kan ta mig upp igen. Jag måste falla för att kunna resa mig upp. Men ändå har jag redan fallit.

(VARNING! Möjligen triggande.)

Inget annat känns viktigare just nu än att fokusera på att bli frisk, så därför har jag tagit tillfället i akt och skrivit ännu en ny lista angående saker jag vill göra under 2013. Nu, med exakt ett halvår kvar av året i och med imorgon, så vill jag presentera för er:

30 saker jag vill göra under 2013 version 3

1. Gå upp tillräckligt mycket i vikt
2. Äta något när ingen ser på
3. Själv ta initiativet till att det är dags att äta och inte vänta på att bli tillsagd
4. Vara glad en vecka i sträck
5. Klara mig utan theralen tre dagar i sträck
6. Ta mer mat självmant
7. Lägga upp en egen portion (tillräcklig) och äta den utan ångest
8. Baka något och smaka på degen/smeten
9. Gå en hel dag utan att utföra någon tvångshandling/tanke/beteende
10. Gå på bio och köpa biopopcorn och äta hela utan ångest
11. Äta allt på min utmaningslista
12. Äta efterrätt utan ångest
13. Gå till TGIF, beställa vad jag vill och klara av att äta det
14. Beställa läsk med kalorier till maten
14,5 Hälla upp kaloriläsk i ett glas, utan mått och dricka det

14,75 Dricka ett glas Oboy som någon annan har blandat

15. Gå in i en affär och köpa det bröd (och sen äta det) jag tycker verkar godast utan att vända och läsa och välja bort

15,5 Bre bregott så att det täcker hela ena sidan av brödskivan
16. Dricka en milkshake på Marions
17. Äta något när jag är hungrig/sugen/inte sugen men det skulle vara gott klockan 7, 9, 11, 13, 14, 16, 18, 19, 21, 22, 23 och 24 (alla dessa klockslag, som alltså är när jag inte har måltider på matschemat)
18. Bli av med matschemat
19. Gå och handla ensam utan ångest
20. Säga nej till något som innebär motion
21. Bryta sönder mitt gymkort
22. Åka på kryssning och äta buffé utan ångest
23. Äta skollunch utan övervakare
24. Äta något mamma ger mig direkt utan att räkna ut kaloriinnehållet
25. Äta en hel kebabtallrik med pommes frites utan ångest
26. Äta en hel Ben & Jerrys med den smak jag är mest sugen på på en dag utan ångest
27. Äta en hel hämtpizza/pizza hut pizza utan ångest
28. Äta bakelser/afternoon tea på ett fint café i en fin stad utan ångest
29. Fira att jag klarat av listan genom att resa någonstans
30. Bli frisk

Någon där ute som fått darrningar av theralen? Hade just problem att äta lunch för att jag skakade så mycket. Har inte fått någon biverkning av det innan, förutom extrem trötthet, men det är relativt vanligt. Kollade bipacksedeln och där står det såhär: "Sällsynta (mindre än 1 av 1000): Blodpåverkan. Framför allt vid högre dosering lätta darrningar, stelhet, ryckningar eller skakningar i t ex händer och fingrar."

Jättekul att jag är med i gruppen "mindre än 1 av 1000". Lite speciell får man vara iallafall!

Hursomhelst så drack jag en Red Bull 25 cl till förmiddagsmelliset, drygt 45 minuter innan Theralenet. Kanske berodde på det. Någon som har erfarenhet av detta?

Till lunch sen blev det kamben med kokt färskpotatis med salt och SMÖR (utmaning!). Smöret var istället för sås och jag slapp därför vaniljpudding. En grej mindre på min förbjudet-lista nu då alltså, go me!

Förövrigt har dagen varit sämst. Orkar inte ens skriva mer än så.

Det blev donken igen till lunch, inte Subway. Men ett Happy Meal blev det, 4 nuggets, liten pommes frites, annanasstick, liten cola light och en MELLAN VANILJMILKSHAKE! Detta var för att jag nu måste dricka mjölk till varje huvudmål, och därför behövde jag ta mer dricka än en liten, för annars är det ju ingen höjning.

Vi skulle nämligen åka till centrumet här för att mamma ville bunkra upp godis här tills när jag och pappa ska vara här själva, i hopp om att jag ska bli sugen och äta. Men det funkar inte på mig. Jag blir mindre tillfredsställd av att äta godis än av att bara köpa det, så jag hamstrar på det istället, äter det knappt och köper bara mer och mer. Ännu ett sjukt beteende som hör denna förrädiska sjukdom till, men nu är det som det är. Jag blir också nöjdare av att se andra äta än att äta själv. Och när jag köper och ser men inte rör, så får jag ingen ångest heller. Det är ett sjukt, sjukt beteende som jag inte uppmuntrar er att skaffa.

Hursomhelst köpte vi en mörk, en ljus, en vit chokladkaka, en påse minisnickers och en "längd" 50g snickers, en påse plopp, en jordgubbspingvinstång, 6 mer-tetror, två trocadero, två singoalla-paket, en ballerina mumsbitkakgrej, ett 5x5 paket med fejkoreos, 6 dammsugare, 8 tigermuffins, 3 mjölkchoklads43gramare och en starbar. Och jag är inte sugen överhuvudtaget.

Den ena bilden är på samma donkenmat fast liten dricka. Den andra bilden är på dagens förmiddagsmellis, en crazy cow chokladdryck och en minikexchoklad. Hoppas ni alla haft en trevlig dag!

Varför kan jag inte äta på Subway längre? Det går inte. Det är värre än McDonalds för mig, och det måste låta jättekonstigt, en macka vs pommes frites liksom? Men jag vet inte vad det är. Möjligen att när jag och pappa skulle äta där för några veckor sedan, så hade jag glömt att ta ångestpiller = kaos. Så jag nu är rädd för att må som då. Men, idag ska jag försöka våga mig på och utmana mig själv med Subway. För hur kul är det att aldrig kunna gå ut och äta med kompisarna på lunchrasten sen? Vilket jag hoppas att jag kommer kunna klara inom det närmaste året. Fuck. Nej. Ångest. Inte Subway. Helvete. Bröd. Uh.

Hur berättar man för sina föräldrar att deras stöd inte räcker? Hur berättar man för sina föräldrar att de behöver ta hjälp utanför familjen för att få deras dotter att äta?

Det gör man inte. Man låter sig plågas och stretar emot tills den dag då de inser det själva.

Här är gårdagens lunch, och nu kommer jag behöva dricka ett sådär stort glas med mjölk TVÅ gånger om dagen. Jag vet att det är bra för mig, eller det är iallafall vad de säger, så jag borde tro på det, men det är så svårt. Så svårt att förstå att de säger att det är livsviktigt. Så svårt att inse att det är något så allvarligt fel med mig att två glas mjölk är livsviktigt.

Stor bit kött samt tre "äggstora" potatisar också. Den gula bägaren är vaniljpudding. Jag äter inte sås och har aldrig gjort, så jag har fått byta den obligatoriska decilitern sås mot en vaniljpudding. Det är ABSOLUT inte så gott som det låter, att äta "efterrätt" varje mål. För mig smakar det bara misslyckande och skam.

Är det värt att få en HÅRIG MAGE på köpet? För det får ni. Lanugobehåring, ever heard of it? Det är så vidrigt, men jag bryr mig inte längre. Och jag trodde inte på det innan, och det är därför jag skämmer ut mig genom att publicera en bild på det. Så att ni ska förstå. Det här är INTE en vacker väg att gå. Jag slutade dock bry mig om att vara vacker för länge sedan.

Har precis ätit. Om ni inte ätit och sen äter så får ni en helt svullen mage också. Är det såhär ni vill se ut? Nej, det vill ni inte. Lev livet istället.

30. List your stats again. Did this help you at all?

Fortfarande lika lång antar jag, men vikten är en annan. Skriver den fortfarande inte här, men 0,95 kg upp på dessa 30 dagar. Nästan ett helt kilo. Och nej, det här hjälpte mig inte, förutom att det gav mig något att blogga om.

Imorse fick jag inte göra min frukost som vanligt. Mamma stod och såg på allt jag gjorde och sa "mer" till allt jag hällde upp. Mer juice. Mer fil. Mer flingor. Och sen behövde jag äta ALLT. Jag var inte glad kan jag säga. Jag vet att det är för min skull, men det känns inte så. Det känns som att ingen förstår. Bara Nils-Erik, läkaren på SCÄ, och om han inte hade blivit extrainkallad till mötet igår (eftersom min behandlare blev orolig när jag var iskall om handen på lunchen, det är tydligen inte bra) så vet jag inte hur jag skulle tagit den här mathöjningen. Men jag litar på honom. Men samtidigt vill jag bara lita på mig själv och gå ner. ÅH. FUCK.

Hursomhelst behövde jag skingra tankarna efter frukosten, så jag gick till lekparken, stoppade i musik på hög volym i öronen och gungade. Det var härligt att känna sig fri ett tag, tills mamma kom dit för att kolla så jag inte var ute och motionerade..

Ni som inte varit här där jag är kommer aldrig att förstå. Aldrig. Och till er som är eller har varit där jag är, jag tror på er. Ni kan klara det. Om inte ni kan, hur ska jag då klara det? Jag är både misslyckad anorektiker och misslyckad frisk på samma gång. Den där inläggningen kanske vore bra för mig.

Jag mår så väldigt illa. Mamma har nu tvingat i mig sjuukt mycket mat. "Vet du vad vi var på idag? Ett svältsamtal. Vi har låtit dig domdera och svälta, men det är slut på det nu" sa hon och köpte pajer, lasagne, fryspizza, revbenspjäll, socker-läskburkar, naturgodis, godis, glasstrutar, cheeseballs, chokladdryck, saft, croissants osv.. Tänk så många år jag skulle älskat att bli behandlad som nu, uppmuntrad att äta mer godis, mer socker, mer fett, glass efter glass, men nu när jag "behöver" det så vill jag verkligen inte ha. 11,5 timmar kvar till frukost. Gulp. Frosties. Smör. Bröd. Juice. 11 timmar 26 minuter nu. Ugh.

Idag, innan SCÄ-gästerna, så fick jag besök! Och det var ett hur bra besök som helst, som verkligen gjorde min dag. Det var Maja och Muffin (hennes hund) som ringde på. Jag sken upp bara av synen av dem, efter att jag skakat av mig ett blodtrycksfall. Maja gav mig också en födelsedagspresent, och en härlig sådan! Pink grapefruit bodybutter från The body shop som luktade hur gott och fräscht som helst. Tack så otroligt mycket söt<3 och den rekommenderas starkt till er andra!

Det började pratas om inläggning igen idag på mötet, hade gått ner två viktuppgångar så nu är jag tillbaka till för tre veckor sedan. Är det så fel att bli glad över det?

Hursomhelst, mamma sa då "Charlotte tror hon är för tjock för att få så pass mycket hjälp". "Det är inte alls det det är frågan om, du är så pass tunn och utmärglad att du kvalificerar dig för all hjälp som det går att få".

Resultatet? Vi ska nu på bedömningssamtal angående inläggning på SCÄ slutenvård.

Fram tills dess blev det höjning i matschemat. Ett glas mjölk till varje lunch och middag. Jag hatar mjölk och är en stark motståndare till det. Och för er kanske det inte låter som en så stor förändring, men för mig är det helvete. Det är nästan så jag hellre skulle ta näringsdryck.. Vi fick också uppmaningar om att äta mer näringstät mat. Chips, pommes frites, att mamma ska hälla SMÖR i pastan?! Wtf. Jag blir så äcklad av att tänka på det. Och det är så svårt, när det inte går att tro på läkare och behandlare som alla säger att jag är så smal. För jag känner mig som helt vanliga Charlotte som kanske borde dra ner lite på kaloriintaget. Helt vanliga Charlotte som den 22a augusti 2012 bestämde sig för att bli smal. Inte som Charlotte, utmärglad och tvingad att äta smördrypande pasta och dricka flera glas mjölk om dagen.

Nu är jag påväg ut till landet för en motsats till Biggest Loser. Hittills har jag gått upp drygt 2,3 kg på två månader, och det tycker de inte är tillräckligt..

Jag hatar SCÄ. Jag hatar Göran. Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar allt.

JAG HATAR ALLT.

Om mindre än två timmar kommer SCÄ hem till oss för att äta lunch, 11.30 närmare bestämt. Min mat-tid är egentligen 12.00, men de måste av nån anledning göra lunchen ännu svårare genom att tidigarelägga den. Jag hatar det, och jag hatar att de ska komma hit och äta överhuvudtaget. Jag hatar att jag måste äta.

Men en sak är bra, och det är att jag inte måste till SCÄ nu eftersom de kommer hit istället. Varför är det bra då? Jo, för jag hatar att sitta där. Jag är för tjock för att vara där. Alla andra är så sjukt mycket smalare än vad jag är och det är så förudmjukande att vara tjockast. Usch. Men jag måste dit idag iallafall, vid tre, för veckans vägning. Ugh. Jag hatar allt.

26. Eating disorders often come hand in hand with social anxiety and or depression. Start 1 conversation today with someone you don’t normally speak to. How did it go?

Nej. Vill inte idag heller. How did it go? Inte alls.

28. What do you need to improve on in order to advance mentally and or physically towards recovery? Explain how you plan on actually moving forward with these goals!

Imorgon är det vägning igen, och då får jag se om det jag gör fungerar. Mentalt måste jag väl sluta se mat som siffror, men om jag visste hur man gör det skulle jag antagligen skrivit 78 böcker om det så jag kunde bli rik. Jag känner mig som att jag är i ett dödläge jag inte vet hur jag ska ta mig loss ifrån.

Är hemma från landet nu, och jag tror jag glömde mitt goda humör där borta. Just nu känns ingenting bra. Här är iallafall bilder från imorse, mitt förmiddagsmellis jag intog i hammocken i det varma solskenet, samt senaste numret av Veckorevyn.

27. Create a letter of everything you would write to your eating disorder as if it were a real life person.

Hej din jävel, vem är du som tror att du kan komma och ta över mitt liv? Dra ner mig i skiten som smutsar ner mer och mer för varje dag som går. Jag må inte ha varit lycklig innan jag träffade dig, men dina löften om guld och gröna skogar kan du sluta dra, för de är så långt ifrån sanna som det bara går. Du är med mig varje timme, varje minut, varje sekund av mitt liv, men ändå har jag aldrig känt mig så ensam som jag gör med dig. Du är som en blodsugande igel som suger livet ur mig mer och mer varje sekund jag låter dig svämma över i min hjärna. Dina hårda ord, dina åsikter och framförallt dina ideér, är de dummaste tankarna någon någonsin tänkt. Jag var svag när jag träffade dig, och svagare blev jag, och det är därför jag har hållit dig kvar i mitt liv, men nu räcker det. Som ett förhållande där man blir misshandlad av sin partner, så måste vår relation ta slut. Du förtjänar inte att leva, och bli aldrig vän med någon igen, för det vi har är inte vänskap. Du är min värsta fiende, och gör mig illa med varje steg du tar. Du förstör inte längre bara för mig, utan du kostar mig, min familj och samhället mer och mer hela tiden. Jag försöker springa ifrån dig, men du är alltid hack i häl. Du slår ner mig gång på gång, men jag tar mig upp. Och det ska jag fortsätta göra. Du hade din chans att uppfylla dina löften om ett roligare, gladare liv om jag bara följde dina råd, men det visade sig att de bara förvärrade allt, och sög glädjen ur det lilla roliga jag hade kvar. Nu är jag inte längre mig själv, du är inte längre en del av mig. Jag är istället förminskad, jag är en del av dig. Jag vet därför inte hur jag ska slippa undan dig, för om jag blir av med dig så känns det som att hela jag försvinner. Jag tappade resten av mig själv någonstans på vägen. Någonstans mellan vårt första möte, och dagen jag började följa dina råd. Dina råd om hur man lättast förstör sin kropp, sitt psykiska välmående och framförallt sitt liv.

Jag var redan förstörd, men jag hade kunnat fixas. Sedan träffade jag dig, och nu vet jag knappt någonting längre. Det enda jag vet är att det inte finns någon, eller något, i hela denna värld som jag hatar så otroligt mycket som jag hatar dig. Om det finns något i mitt liv jag ångrar, så är det dagen vi möttes för första gången, och varenda jävla dag sedan dess.

29. Challenge yourself again in some way today. Whether it be being more social, eating more, eating another fear food, etc. Explain.

Jag ville inte göra 26an, mesigt jag vet, iallafall inte igår, så jag gjorde 29an istället. Jag åt ett fullt meal på McDonalds. 6 chicken nuggets och en mellan pommes frites. Sen tog jag en cola light till, men det skulle jag kanske gjort även om jag inte var i min situation.

Men den riktiga utmaningen var att jag, efter maten, bestämde mig för att ÄTA UTANFÖR MATSCHEMAT! En liten milkshake med smak av cocio, deras nyhet. Och god var den. Och jag drack upp hela bredvid mamma i solen på McDonalds, innan vi sedan åkte och badade. Om jag ska vara ärliga med er så var det för min mammas skull jag gjorde det. För att göra henne stolt. Och lite glad tycker jag hon såg ut. Det är konstigt, när man kan göra sin mamma glad genom att låta henne betala en chokladmilkshake som man sedan dricker. Är ju inte direkt supernyttigt.

Men något som (eh, antagligen) finns i den, det är kalcium. Ni där ute som har samma problem som jag behöver antagligen också kalcium. Läkaren har nämligen berättat om skeletturkalkning osv, och därför behövs mjölk. Så utmana er själva idag, ätstörning eller inte, ta en sväng förbi donken för en milkshake, eller gå till kylen och ta ett glas mjölk. It's good for you.

Att bara äta risgrynsgröt vid jul är som att bara äta ägg vid påsk. Så detta blev dagens lunch! Risgrynsgröt med massa kanel.

Det blev inte choklad, inte än iallafall, eftersom tillfället blev ett annat. Vi var nämligen inne på Willys och när vi kom ut var klockan långt efter mellis-dags. Där och då såg vi Willyslobbyn där det såldes en av sakerna som är med både på min Saker jag inte får äta OCH Saker jag aldrig får äta-lista. Korv med bröd. Så mamma köpte en åt mig, och så fick jag en light-Red Bull till. Det var ett gott mellanmål, och jag åt upp hela utan problem! Go me.

Jag har nu kommit på varför jag inte är som alla andra. Varför jag kan äta chips, Happy Meal, LÄSK osv, när alla andra med anorexia sitter och trycker i sig keso med tankesättet att de aaaaldrig kommer kunna äta på donken igen. Anledningen till att jag delar med mig av detta här, är för att jag vill uppmuntra andra att faktiskt våga äta det som är gott, trots att det i flera månader stått på förbjudet-listan. Andra som är som jag.

För mig är det inte vad jag ska äta som är frågan. Jag aspirerar inte på att vara nyttig, och det är inte därför jag gått ner i vikt osv. För mig är det en fråga om. Om jag ska äta. Svaret har innan inläggningen på sjukhus varit Nej. Nu, drygt två månader senare, har jag insett att mitt Nej inte har en chans mot 45818 människor runt omkring migs Ja. Det finns inget sätt för mig att slippa, så om svaret på frågan Om är Ja, så finns det ingen anledning att utesluta god mat. För min tunga och dess smaklökar är det inget fel på. Mitt endorfincenter fungerar antagligen som det ska. Så varför skulle jag äta "nyttigt" när det aldrig varit mitt mål? Om jag måste äta, vilket jag kommer behöva göra minst XX kilo till (ja, tvåsiffrigt..), så kan jag ju passa på att äta allt det nu som jag faktiskt vill ha.

Jag vill inte äta, jag vill inte vara nyttig, men ju mer jag äter, desto snabbare kan jag gå tillbaka till att inte äta. För fram tills dess så är jag övervakad 24 timmar om dygnet. Och svaret på frågan Om är Ja, och svaret på frågan Vad är irrelevant. Jag vill inte gå upp i vikt, men all mat innehåller kalorier. Så jag äter det jag vill, för jag är smart, och jag kunde inte bry mig mindre om att vara nyttig.

Fuck. Jag gick in på en ätstörningsblogg nyss. En om tillfrisknande förvisso, men inte fan gjorde det mig gott. Där ser jag bara "XXX är förbjudet att äta.." "För folk med ätstörningar är det såhär.." Ja ni förstår. Det får mig att tänka, jaha, är det så jag borde bete mig? Aldrig mer äta det där, eller alltid vara rädd för vissa livsmedel?

Kaos. Jag skäms över att jag ätit godis.

Men det är fel, så fel. För det är jag som är stark, och vågar gå emot anorexin. Inte de som år in och år ut följer alla hemska tankar. JAG behöver inte ha det såhär, bara för att de inte kämpar som jag.

Nu ska jag nog ta ett glas saft.

Lotteri, vann en doftpåse. Fiskdamm, mamma fiskade åt mig. Glass till barnen, pappa hämtade åt mig. Ingen dans runt stången blev det, men mysigt var det ändå. Nu snart blir det grillning, fläskkarré. Med färskpotatis.

Har just ätit midsommarlunch med min kära mor och far här ute på landet. Köttbullar med färskpotatis samt 88an-skopglass med jordgubbar till efterrätt. Klockan 2 börjar "festen".

Igår så frågade SCÄ hur det gått med maten. Mamma sa "hon har tillochmed ätit tårta". Jag kände då behovet av att förklara mig, för inte kan väl en som jag smälla i sig tårta? "Jag fyllde år så jag tänkte.." sa jag. "Så du tänkte att du kunde unna dig tårta?" sa han, som om det jag gjort var syndigt. Jag tänkte inte alls på att jag "unnade" mig något, utan tänkte helt enkelt att jag ändå måste äta, och varför då inte en liten bit tårta som med tanke på mängden vs det jag annars måste äta, antagligen innehöll färre kalorier. "Ja.." fick jag fram. "Dagen efter då, blev det mindre mängd mat då för att kompensera?" frågade han. Va? Borde det ha blivit det? Hur skulle det gått till, när allt jag äter blir övervakat och om jag inte äter så blir det sondmatning? "Nej, då åt hon resten av tårtan" sa min mamma (vilket inte var sant, men ändå). "Jaha, så då kunde du också unna dig?" frågade han, och de skuldkänslor jag sluppit ha angående att jag ätit tårta kom då över mig som en jävla våg. Inte fan ska väl jag äta något för att det är gott? Inte ska väl jag smälla i mig något jag gillar? Inte ska väl jag "unna" mig något?

Han frågade också om det blivit mycket konflikter kring maten hemma. Jag svarade att "nä, inte den här veckan, jag har insett att det inte tjänar något till för jag måste äta ändå". Då sa han "men så tyckte du ju inte förra veckan" som om det inte var sant att det inte tjänar något till. Som om jag bör börja matvägra igen, eftersom det kan ju faktiskt leda någon vart!

Jag hatar när folk får mig att inse att jag ibland är påväg att bli frisk. För en frisk skulle väl stolt säga att "ja, jag unnade mig tårta när jag fyllde år, och jävligt god var den!". En frisk skulle väl fråga "varför skulle det bli konflikter? Jag äter för att jag vill".

Men inte jag. Jag äter för att jag måste. Och om jag skulle bli frisläppt och slippa övervakningen så skulle jag hur lätt som helst inte äta. Jag skulle gå ner de nästan tre kilo jag gått upp sen jag började behandlas, och fler än det. Jag måste helt enkelt äta nu, och jag gör bara det bästa av situationen. Det betyder inte att jag vill gå upp i vikt. Att jag vill äta. För om jag hade chansen att slippa så skulle jag ta den. Men just nu är det inte jag som bestämmer över mig själv och min vikt. Jag har inget att säga i frågan. Så sluta fråga mig hur mina anorektiska tankar har det, för de är fortfarande kvar. Och just nu säger de åt mig att gå upp i vikt tillräckligt tills jag blir fri, så att jag då kan återgå till svälten.

Var på läkarbesök på SCÄ idag och kollade på vikt- och längdkurvor. Där sades det att man skulle kunna läsa av vilken vikt jag bör gå upp till. Vet ni vad han sa och visade då? Jo, att den vikten, är exakt samma som jag var precis när jag började gå ner i vikt. Hur jävla kul är inte det? Att behöva gå upp varenda kilo man kämpat för att gå ner?

Barn, börja inte banta såvida du inte blivit rådd av en läkare att göra det. Chansen är stor att allt kommer vara förgäves.

--------------------------------------------------

On another note, nu är jag på landet. Mår illa samtidigt som jag är hungrig. Hursomhelst är det 2 timmar till mat, och jag får hitta på något att göra så jag slipper tänka på det fram tills dess. TVn här har bara 1an, 2an, 4an och 6an, men som tur är är det How I Met Your Mother. Det här inlägget är lika tråkigt som jag har det just nu. Kanske borde ta en liten promenad.

Igår mötte jag Helga och lämnade tillbaka hennes DVD-filmer jag lånat för typ tusen år sen hehe. Samtidigt fick jag födelsedagspresenter av henne, som jag älskade! Två nagellack, ascoola, och bra eftersom jag bara har typ rosa hemma. Tre par örhängen, jättefina. Två böcker, och jag som inte ens läser så mycket blev taggad på att läsa dem, så taggad att jag packat ner dem i min landetväska (eftersom jag ska till landet idag). Jättegulligt, tack så jättemycket Helga, du vet verkligen hur man ska göra mig glad <3.

På kvällen gick sedan jag, min mamma, min pappa och min bror till ett café, Gunnarssons, för att fika. Jag tog en grym hallontartlett som var väldigt god. Min bror tog en tårtbit och min pappa tog såklart cheesecake som han tjatat om hur länge som helst.

Efter att ha gått hela dagen (jämfört med att ligga i min säng) plus vetskapen om att det var min födelsedag, så kände jag mig redo att utmana mig själv igen. Med chips. OCH dipp. Och nu känner jag mig hur äcklig som helst som skriver om det, men varför ska jag bry mig? Många människor världen runt äter chips, varför inte jag? Och det var ju inte så att jag åt en hel påse (även om det är helt okej om ni gör det). Chipsen kombinerades med filmtittning, 10 years med Channing Tatum. Dock somnade jag halvvägs igenom den heho.

All in all, tack för en fantastisk födelsedag. I had a blast!

Jag, Helga och min mor spenderade sedan ett antal timmar på Gröna Lund där jag inte varit på hur länge som helst. Det var kul, det är alltid kul att vara med bästa Helga, men attraktionerna var inte roligare än spelen och maten. Till lunch åt jag nästan en halv barnpizza (fast jag tyckte den var lika stor som vuxenpizzorna så den var antagligen det) och sen gick det inte mer. Men, inga sura miner, för sen blev det en åktur med Kvasten och mitt minne rensades. Vid melliset så blev det en tivolibägare (fyller man 17 så gör man). Till middag fish and chips! Jag har nog kommit över min pommes frites rädsla, WOOP! Till alla er som fortfarande är rädda för pommes frites eller något annat, varför inte prova? Vad är det värsta som kan hända? Jag provade pizza, det gick inte, men inte tog jag skada av det. Fish and chips struten var iallafall grymt god. Den bör testas igen!

Sen strax över 7 drog vi hem, ett såpbubblerör rikare (tack Helga<3) och ett extra år på nacken hade jag. Det var en underbar födelsedag med tanke på förutsättningarna, och jag hoppas alla tyckte som jag.

Vid tio tog vi oss till Gallerian där jag förtärde förmiddagsmellis innan vi begav oss till NK och bytte väskan samt plånboken. Melliset bestod av en vanilj cupcake från American Cookies. Även om jag bestämt att tillåta mig att äta allt så blev det bara en liten och inte en stor muffin, men det var bra ändå. För god var den!

Efter melliset och NK började jag och mamma sakta men säkert traska mot vårt dagsmål - vår träff med Helga! Mer om det senare.

Igår vaknade jag av mig själv och låg sedan och väntade. Och väntade. Tills pappa kom in som vanligt och väckte mig. Jag gick upp och in i köket där min familj väntade med sånt där fyrverkeriljus och ett frukostbord som var perfekt. Jag åt tårta till frukost, förstår ni hur härligt det är? OCH så åt jag en bullskiva och en halv macka som JAG INTE BRETT SJÄLV! Man fyller bara år en gång om året, och jag tyckte det var gott. Prova ni med!

Medan jag åt frukosten öppnade jag även paket. Det var dom som är på presentbilden plus ett till. Jag fick hudvårdsprodukter, smink, en mugg, serveringsassietter, en väska och plånbok (som jag lämnade tillbaka hehe..), en klocka, kjolen från gina tricot, servetter.. Ja, fina presenter helt enkelt. Senare på kvällen fick jag även två generösa presenter av min bror; ett presentkort på bio och ett på HM! Hur bra som helst. Tack så jättemycket allihopa!

Jag kollade på en TV-serie idag vid namn Skins. Avsnitt 2 säsong 1 handlade om Cassie, en tjej mycket lik mig. Anorexia hade hon, men i slutet av avsnittet så åt hon en hamburgare. Och likväl som att jag blir triggad när jag ser folk inte äta, så blev jag triggad av det här, fast åt andra hållet. Så efter dagens möte gick jag och mamma in på McDonald's där jag beställde, och åt, ett helt Happy Meal bestående av 4 chicken nuggets, en liten pommes frites, en påse morötter och - get this - en liten FANTA. Alltså inget light. Bara ren och otroligt underbar fanta. Det här är stort.

Jag har varken druckit läsk med kalorier eller ätit på donken på månader. Och idag var dagen. Och jag måste erkänna att det var gott.

Jag tänkte liksom, en 17 åring som köper Happy Meal är patetisk, men en 16 åring kan göra det utan problem, så jag passade på!

Det var inte så farligt. Det enda jag saknade var min TV-app.

Random bild från förra tisdagen. En vecka senare var det min födelsedag.

That's right. Imorgon fyller jag 17 år. Imorgon är början på något nytt. Äldst av dem yngsta. Yngst av dem äldsta. 17 år gammal. Klockan 10.33.

Nu stänger jag av min mobil. Den hjälper mig inte och jag gillar inte att den är på. Herrå. Puss.

Idag var jag och pappa i Skärholmen. Förutom att jag nästan bröt ihop utanför Claes Ohlson så gick det relativt bra. Det finns inte mycket jag klarar av just nu.

Till lunch blev det Jensens lunchbiff med råstekt potatis, ingen sås och pepsi max. Pappa tog samma plus sås minus pepsi. Till eftermiddagsmellis blev det glass, en kula dammsugare (ni vet som dem från typ delicato, fast som glass) och en kula marängsviss. Sen blev det massa shopping också. En tröja, ett par pyjamasshorts, två glas, en bricka, en väska, ett par servetter, träningsoverallsbyxor till pappa och ett halsband.

Och nu är jag helt slut.

Denna bild och det den representerar gör mig ledsen. Så otroligt ledsen. Jag vill inte. Vill inte fylla år. Vill ingenting.

Jag har alltid älskat min födelsedag tidigare. Alltid planerat och planerat, tjatat och tjatat, blivit besviken men också positivt överraskad. Det som har varit gemensamt alla mina födelsedagar hittills emellan har varit att det är något jag sett fram emot. Men inte i år.

Jag vet inte vad det är. Kanske är det faktumet att jag innerst inne vill att min familj väcker mig med tårta på sängen. Kanske är det insikten att jag vet att det inte kommer hända. Kanske är det tanken på att hela min födelsedag kommer att spenderas på samma deprimerande sätt som många andra dagar nu. Men jag vill inte göra något. Jag vill inte planera. Jag orkar inte. Och det gör mig så väldigt ledsen.

Min sista födelsedag som minderårig. Min sista födelsedag som inte ska spenderas ute på nån vild nattklubb. Min sista födelsedag som är okej att vilja spendera med sina föräldrar. Men inte ens det vill jag.

Usch. Jag blir så ledsen av att tänka på det här. Jag håller nu med om det folk sagt i flera år men som jag aldrig trott på. Födelsedagar är överskattade.

Jag har alltid varit en satsare. Jag grät efter skolavslutningen förra året eftersom jag fick 315 poäng i betyg istället för max på 320. I år förändrades något. I år har jag inte orkat. I år fick jag, enligt mig, dåliga betyg, och inte har jag gråtit för det. Men jag känner inom mig att jag inte är nöjd. Att jag känner mig misslyckad. Men på något sätt så orkar jag inte bry mig.

Detta blev mina betyg, men då missade jag 1,5 månad av inlämningar och lektioner och de flesta nationella:

Svenska: C
Samhällskunskap: C
Spanska: C
Matte 1c (från höstterminen): B
Engelska: A

Jag har alltså en median på C, och ett snitt på strax över det. Om jag på något underligt sätt skulle få A i både fysik och matte som jag ska tenta av i augusti så skulle jag bara hamna på ett B i snitt..

Så, när jag blir fri från det här och går tillbaka till skolan, så ska jag rikta min energi på studier istället för matkontroll. För om jag är hälften så bra på att plugga som jag varit på att köra ner mig i skiten, tappa vikt och hamna på sjukhus, SCÄ och BUP, så kan jag få hur bra betyg som helst. Det handlar helt enkelt om prioriteringar, och det här året som gått så har jag prioriterat helt fel.

16. How would you help a close friend or family member if they developed an eating disorder?

Prata om det, fråga om det, göra upp planer för vad som komma skall när denne blivit frisk. Ge den motivation, och påminna den om att livet inte behöver vara såhär.

15. Post a picture of you before you ever developed an eating disorder. What emotions were you feeling in this picture? Describe your picture.

Jag var glad. Glad för att jag var med min bästa vän och vi hade precis suttit på hästarna vid bofilsbåge och druckit cola med socker. Mitt största problem var att jag behövde en ny profilbild, därav dessa bilder. Needless to say, så bytte jag inte till någon av dessa. De är fula som tusan, men det spelar ingen roll, för där och då var jag så himla glad.

Idag ändrade jag min frukost. Den har tidigare bestått av ett glas juice, en macka med ost och en med valfritt pålägg samt en kopp välling. Nu består den istället av ett glas juice, tre mackor med pålägg och en frukt. Vilket låter godast?

De andra två alternativen är antingen juice, två mackor och yoghurt med flingor eller juice, två mackor och gröt med sylt och mjölk. Jag tror jag håller mig till mitt..

Juicen är provivas rabarberjordgubb, grymt god. Som pålägg har jag ost på en, jordnötssmör istället för smör på en och därför skinkan från den på den första och drottningsylt från IKEA på den sista. Kanske borde rostat den först.

Smakliga måltider önskar jag er hela dagen!

"Life comes at you fast, it hits you and tries to escape and be expressed in any way possible. In a way, it's a lot like lightning."

Såg just en film. Struck by lightning var namnet. Bland annat Kurt från Glee var med, och det var även han som sa ovanstående citat. En riktigt bra film, rekomenderas starkt.

Idag är det vägning. Först är det lunch. Efter är det middag. Allt flyter samman och jag glider med. Kul jävla första dag av sommarlovet. Firar verkligen årstidens ankomst - med fördragna persienner och fiskgratäng.

Jag fyller år på tisdag, och vill egentligen inte fira alls. Men, för enkelhetens skull och till mina föräldrars hjälp så har jag ändå komponerat ihop en önskelista.

Resa (london, göteborg, new york, köpenhamn, orlando disney world, los angeles)
Shopping/kläder
Restaurangbesök
One direction ALLT
Snygga, roliga sängkläder
Internetshopping
Snygga opraktiska skor
Guldkort på grönan
Kryssning
Prenumeration på typ SOLO/Cosmopolitan
Tv spel/datorspel typ buzz, sims eller nåt helt annat
Bakgrejer
Ögonskugga
En fin, inte så stor, mugg
Pyjamas
Klänningar
Bikini/baddräkt
Stationär dator
Gilly hicks/victorias secret shopping på internet
Brädspel
DVDbox glee/komediserie
Den rosa kjolen på bilden från Gina Tricot
En stor, gosig nalle
Rosa/annan fin resväska
Ett nytt liv

Kommer säkert komma på något mer, men that's all I have so far. Någon som har någon idé vad mer man borde önska sig av sina föräldrar när man fyller 17?

Om jag kommer sluta tvåan återstår att se.

14. How do your friends and family feel about your eating disorder?

Jag har absolut ingen aning. Men jag skulle gissa på att absolut ingen förstår. Och att de flesta tycker jag överdriver och plojar mig.

Om inte ens jag tycker om mig själv, hur ska någon annan göra det?

13. Do you believe you can ever fully recover from an eating disorder? Explain.

Ja, det tror jag. Det kan nog komma en dag när någon med ätstörningar accepterar sin vikt och äter allt den är sugen på utan ångest/ångesttabletter. Vet inte riktigt hur mer jag ska förklara. Jag tror det, helt enkelt. Om inte annat tror jag man kan vänja sig så mycket vid att tvingas äta att man tillslut bara gör det och får ett normalt förhållande till mat. Så ja, jag tror att man kan bli frisk.

Sen är frågan bara om just jag kan det.

Imorgon är dagen då detta helvetes-år avslutas. Imorgon är dagen då jag kan börja tänka framåt, lämna det gamla. Imorgon är dagen då jag avslutar ett av tre år innan friheten börjar på riktigt.

Idag sitter jag och väntar på ett möte som sägs ska hjälpa mig ur det här. Idag har hela min klass picknick och myser, umgås, och jag kan inte gå. Idag känns ingenting bra förutom klänningen jag köpte igår när jag var i Täby med pappa.

Igår var inte bättre.

Men igår och idag spelar ingen roll, för morgondagen ligger rakt framför mina fötter, och jag blickar mot den med inget annat än förväntansfulla ögon och en längtan om ett nytt liv.

12. Post a picture of 1 thing you ate today.

Varför inte två saker? Spenat- och ricottaostfyllda canneloni i tomatsås - åt inte hela men det räknas - samt två pannkakor med sylt och grädde.

11. List 10 PHYSICAL features you like about yourself.

1. Mina ögonfransar
2. Mitt hår någon gång ibland
3. Mina fötter
4. Varken gillar eller ogillar mina öron
5. Eh.

*ATTENTIONWHORE ATTENTIONWHORE* fast nä. Men det är ju lönlöst att ljuga och låtsas som att det faktiskt finns tio grejer.

10. Does anyone in your close family have an eating disorder? If so, do you think it had an impact on you developing one?

Nej.

9. Create a list of all the negative things your eating disorder has given you.

•Missat skola
•Missat vänner
•Missat livet
•Depression
•Helvete
•Inget passar
•Dåligt självförtroende
•Frusenhet
•Ont att ens sitta på en vanlig stol
•Hat
•Förstört för min familj
•Oförmåga att bete mig som en vanlig människa
•En sommar med plugg
•Skuldkänslor
•Sjukhusbesök
•En jävligt ful kropp
•Dåliga betyg
•Jobbiga tankar
•Berövat mig på min frihet
•Tagit nästan ett år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka

Kaosdag idag. Men, orkar inte dela med mig. Kan säga såhär, dagen avslutades iallafall på Smaka på Stockholm med pappa. Revbensspjällen har jag planerat att ta hela eventet och jag passade på nu idag. Och nöjd var jag med det valet! Längtar tills nästa år, nästa års festival. För visst är det mycket roligare att äta när det är speciellt?

Imorgon tvingas jag med ut till landet. Sotaren ska komma dit och vi måste vara där då och öppna. Gah, vill inte. Ni vet antagligen redan vad jag vill göra, och det involverar inte ens att jag lämnar rummet. Men måste man så måste man, och det är väl bra att komma ut lite, får vi hoppas.

Igår var jag inte glad. Kände gråten i halsen nästan hela dagen, och jag vet inte ens varför. Jag har mått bättre några dagar, och trott att allt är påväg åt det bättre, men jag får sluta hoppas.

Igår var jag iallafall på smaka på stockholm igen. Pappa fick mig att gå med, och det är jag glad för. Det är nämligen mycket roligare att äta när det är speciellt. Det känns inte lika onödigt då. Jag köpte kyckling med pommes frites, första gången jag åt pommes frites på hur länge som helst. Men det gick väldigt bra. Vissa grejer jag försöker utmana mig med går inte alls, som brända mandlar, medan andra, som pommes frites tydligen, går hur bra som helst. Dock tror jag inte jag kan äta det hemma än, men tids nog så. Gott var det iallafall. Pappa köpte en vitlöksöl=inte lika gott. Han lämnade halva.

Efter maten insisterade pappa på att få köpa ett par shorts till mig, men efter hur jag sett att alla shorts satt på mig i torsdags så ville jag inte. Varför köpa ett plagg som sitter oerhört fult på mig för? Men, jag gick med på att gå in på HM, och där famns det några billiga som jag kunde tänka mig. 99:- fattigare och ett beigefärgat par shorts rikare begav vi oss sen tillbaka till kungsan för mellis.

Klockan 15.45 (eller ja, tidsoptimist som jag är så var det väl snarare 15.49) så mötte jag upp Helga på plattan. Vi gick sedan till sergel där vi såg Baksmällan 3. Underhållande film, men jag satt hela tiden och längtade hem. Inte för att jag inte ville vara med Helga, inte alls, utan för jag ville bara gråta. Sitta i en hög på golvet och skrika. Och som sagt har jag ingen aning om varför. Men det var ändå roligt att träffa Helga igen. Träffar nämligen inte så många nuförtiden. Tack för att du stod ut med mig, obeb<3

Jag vill inte äta. Vill inte upp i vikt.

Tänk hur snabbt saker och tankar kan ändras på en natt. Smaka på Stockholm idag igen, väldigt osäker på om jag ska dit. De kanske har nån sallad. Hah, som om jag skulle lyckas stå emot frestelsen att köpa något gott som jag inte förtjänar. Igår ville jag ju nästan äta, och även då kändes det fel när jag tänkte på vad jag åt. Till lunch: en halv kantarelltoast och en potato twister. Till mellis: en crepe med tillbehör. Tur att jag inte stannade ända till middagen...

Kluvna känslor om jag ska lämna hemmet idag eller ligga och grotta ner mig ännu mer i min säng. Det senare känns faktiskt väldigt mycket mer lockande än det andra just nu.

Jag vill inte längre. Jag testade att må bra, jag testade att vara frisk, men jag inser nu att det inte är där jag hör hemma. Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill må helvete, jag vill väga 30 kg och jag vill inte finnas. Jag vill bort, jag vill inte bli bättre. Jag mår inte bra när jag mår bra, jag mår inte bättre. Jag är ful, tjock, värdelös, misslyckad, vidrig, hemsk och dum. Jag är en helvetisk jävla gris som inte ska må bra.

After all that you put me through,
You think I'd despise you,
But in the end I wanna thank you,
'Cause you've made me that much stronger

Well I thought I knew you, thinkin' that you were true
Guess I, I couldn't trust called your bluff time is up
'Cause I've had enough
You were there by my side, always down for the ride
But your joy ride just came down in flames 'cause your greed sold me out in shame

After all of the stealing and cheating you probably think that I hold resentment for you
But uh uh, oh no, you're wrong
'Cause if it wasn't for all that you tried to do, I wouldn't know
Just how capable I am to pull through
So I wanna say thank you
'Cause it

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter

Never saw it coming, all of your backstabbing
Just so you could cash in on a good thing before I'd realize your game
I heard you're going round playing the victim now
But don't even begin feeling I'm the one to blame
'Cause you dug your own grave
After all of the fights and the lies 'cause you're wanting to haunt me
But that won't work anymore, no more,
It's over
'Cause if it wasn't for all of your torture
I wouldn't know how to be this way now and never back down
So I wanna say thank you
'Cause it

How could this man I thought I knew
Turn out to be unjust so cruel
Could only see the good in you
Pretend not to see the truth
You tried to hide your lies, disguise yourself
Through living in denial
But in the end you'll see
YOU-WON'T-STOP-ME

I am a fighter and I
I ain't gonna stop
There is no turning back
I've had enough

You thought I would forget
But I remembered
'Cause I remembered
I remembered
You thought I would forget
I remembered
'Cause I remembered
I remembered

Var just på samtal och vägning. Vågen visade så pass liten skillnad att det räknades som stillastående vikt. Och jag hade precis ätit frukost och bara mängden dricka var mer än viktskillnaden. Trots att jag levt efter de där reglerna jag satte upp för mig i söndags! Eller, i stort sett iallafall. Och så åt jag ju glass igår, bulle, efterrätt i onsdags. På IKEA, med läsk, i söndags. Och mer som jag inte tagit upp. Och vikten drog inte iväg och upp flera kilon. Förstår ni vilken lättnad?

Då är det inte lätt att vara glad. Då är det svårt att låtsas att allt är bra.

Fram tills åtta var dagen jättebra. Köpte med mig en påse brända mandlar hem att äta till kvällsmål. Drygt fem gick ner, sen från ingenstans så tog det tvärstop. Kunde inte äta en till. Fick inte. Trots att jag varit så säker på att det skulle gå. Nu står påsen på mitt skrivbord och stirrar på mig med fördömande ögon och skrattar ett Nelson-skratt från The Simpsons. Ha-ha.

Äh nu ska jag sova. Imorgon är det vägning.

Vad är mer svenskt än tacos?

Det blev det iallafall till middag. Hur ska tacos ätas då, undrar ni. Tur att ni kom till mig, den stora tacomästaren! Tortillabröd+köttfärs+tomat+gurka+rivenost=win. Ingen sås, inget tjafs, bara ren njutning. Sen tar man köttfärsen och osten man inte använde i tortillan och lägger ut på tallriken, för in det i micron tills osten smält, och sen njuter man gånger två. Åh, glömde nämna tacos när jag skrev om favoriträtter förut. Så gott, så simpelt. Så inte svenskt.

Här är mitt alldeles förträffligt ljuvliga mellis. En glassbåt i form av en Sommardröm. Åh så gott det var! Färska jordgubbar plus iskall glass som intogs på en bänk bland folkvimlet i den stekande heta solen. Kan det bli bättre än så?

Nu ser ju mitt förra inlägg lite löjligt ut.. Men jag fick iallafall med mig pappa ut på Smaka på Stockholm! Det fanns så mycket att välja på, och jag ville ha typ allt hehe, men jag bestämde mig för att ta precis det jag var sugen på och inte väga in andra faktorer. Jag är nämligen relativt ångestfri när jag tagit Theralen vid rätt tillfälle, så jag behövde inte tänka på det. Därför tog jag två "smaktallrikar" som det kallades, det är billigare och mindre mängd så man ska kunna ta flera. Jag tog en pasta bolognese i kopp samt revbensspjäll med majschips. Och nöjd är jag med valet, det var jättegott! Pappa tog pestopasta och typ nån chiligrejs.

Det var en så varm, fin och härlig dag så jag och pappa bestämde oss för att gå och köpa shorts fram tills mellis, som vi också ville inta i Kungsan. Jag var så otroligt ful. I varenda jäkla par jag provade. Shorts är inte längre någonting för mig. Jag passar inte i det helt enkelt.

Så när klockan blev halv tre begav vi oss tillbaka till Kungsträdgården, och efter den misslyckade shortsprovningen kände jag för att äta, för att få tillbaka någon typ av form så att jag kan ha shorts igen. Jag måste ju liksom upp i vikt, så varför dra ut på lidandet? Eftersom jag insåg att jag varken är snygg eller hälsosam nu längre, och inte heller smalast, så kunde jag unna mig att äta precis vad jag ville ha. Vad det blev får ni se i nästa inlägg.

Glad Sverigedag på er alla, hoppas ni har njutit av solen och värmen lika mycket som jag!

ÅH, JA, FETT SMART PLAN! TA EN MED ÄTSTÖRNINGAR SOM KAN TÄNKA SIG ATT ÄTA, OCH SÅ TAR DU BORT MATEN DENNE KAN TÄNKA SIG! DÅ BLIR MAN SÄKERT FRISK, OM MAN BLIR SERVERAD ÄCKLIG MAT!

MINA FUCKING JÄVLA FITTFÖRÄLDRAR ÄR VÄL DE ÄNDÅ JÄVLA IDIOTERNA I VÄRLDEN SOM NEKAR SIN ÄTSTÖRDA DOTTER MAT NÄR HON FAKTISKT VILL HA. IDIOTER!

8. Create a list of all the positive things your eating disorder has given you. (This day should be short haha.)

•Jag har insett att jag har en otrolig självdisciplin
•Mina shorts som jag köpte för små går nu på mig (även om de nu också ramlar av)
•Jag har blivit bättre på matlagning (men det hade jag ju kunnat bli även utan den..)

Ja, det var väl det. Note to self in next life: det är inte värt det.

7. Do you think the media contributes to the growing rate of girls developing eating disorders younger and younger?

Både ja och nej. Jag blev inte påverkad av media från början, alltså det var inte det som fick mig att börja, men sen såg jag bilder som fick mig att fortsätta. Äh, orkar inte svara mer än så. Kan ju bara tala för mig själv ändå.

Bästa studentpresenten gavs av mig (skämt åsido). Ett ölglas med texten Kung i baren. Och så två lyxöl (ehm nja) Kung. Hoppas det smakar!

Middagen intogs på Den gyldene freden i Gamla stan. Jag bytte bort förmiddagsmelliset mot efterrätt, så jag åt tvårätters för första gången på mycket länge! Eftersom lunchen blev kaos och bestod av en naturell grillad kycklingfilé, typ 5 tomatskivor och typ 7 gurkskivor, så gick middagen ner ganska lätt trots att jag blev mätt efter första klunken på vattnet. Jag tog köttbullar med mos, det är jag van vid och det kanske inte är så smart att riskera en panikattack inne i en restaurang där köttbullar kostar 195:-. Tacka vet jag IKEA. Så något ickeutmanande fick det bli, och utan sås såklart. Hatar sås.

Sen kände jag inte alls för efterrätt. Men jag behövde, eftersom jag bytte bort melliset mot det. Jag började komma in på dåliga tankar och tänka vad som är "bäst" att välja, men kom sedan ihåg att jag faktiskt varken hade någon aning hur mycket av de olika efterrätterna man skulle serveras, eller exakt vad det var i, så det var helt dumt att försöka bestämma vad jag skulle ta grundat på det. Så jag tog det jag ville ha, helt enkelt. Ångest, men gott. Och även om det känns som att det var en jätteportion, så inser jag ju själv att så inte var fallet. En hasselnötsmunk med nougatmousse, sötmjölkssorbet och chokladcreme. Jag skrapade visserligen inte tallriken, men jag åt iallafall upp! Framsteg, oh yes. Och det var nog den dyraste munken jag någonsin kommer att äta. 120 spänn för en minimunk.. Men värt!

Och nu är jag så mätt att jag nog skippar kvällsmålet. Dumt, dumt, dumt och åter dumt, men det går bara inte. Hoppas ni också åt en god middag!

Här är lite bilder från dagen. Jag låter dem tala för sig själv, då en bild säger mer än tusen ord. Här kommer isåfall 5000.

Nu är du äntligen en fri man!

Det blev kaos idag på lunchen, för vi skulle till min brors student och tiderna krockade lite. Det hela slutade med att jag stod och grät och skrek mitt inne i city så att alla måste ha hört. Men när jag väl lugnat ner mig sen, så var det jättekul att se utspringet och flaken. Skriver mer om studenten typ sen antagligen.

Efteråt gick jag och pappa in till city igen och satte oss uppe på Åhlens utetakterass för att inta eftermiddagsmellis. Jag kände för bulle, och så fick det bli, no questions asked. Pappa tog vanilj och jag kardemumma, men så delade vi på dem sådär fint som bara jag och pappa gör, så vi fick halva halva var. Best of both worlds! Vatten till det, vill nämligen inte fylla upp magen innan vi ska dra ut och äta studentmiddag senare, så slipper jag förhoppningsvis ångest.

Alltsomallt så har dagen varit botten och toppen. Natten var hemsk, vaknade typ varje halvtimme av helt hemsk magknip, det gjorde så förfärligt ont att jag trodde jag höll på att föda barn. Lunchen och förmiddagen var väldigt jobbiga, men studenten lyfte upp allt. Humöret, dagen, mig. Kul var det. Och jag blev så rörd att jag nästan började gråta. Nu är det snart bara två år kvar för mig. Två ynka år..

Den 4e juni 2012 skickade jag ett brev till mig själv som skulle anlända exakt ett år senare, idag, via futureme.org. Här är några delar av det, som på beställning ploppade upp i min inkorg idag. Varför det är på engelska får ni fråga 15åriga Charlotte om.

"Dear FutureMe,

I hope that you are feeling alright. That high school has worked out for you so far and that you've gained lots of friends in the past year. I am now, at the time of writing this letter, 15 years old going on 16. It is 14 days left, two weeks, and the latter of those two weeks will probably be the most eventfull of my life, but hopefully not yours. In exactly one week I am going to prom. Two days later, I end ninth grade. Then I will finally be done with all of this. I will never have to set my foot into that school again, and I don't even know why, but it feels good. It feels so good. Atleast that is how it feels now, and I hope you feel the same. I hope that you will enjoy high school so much more than you've ever enjoyed elementary school."

"..My life right now is so uninteresting. I never do anything. I sit in my room playing world of warcraft with these people who I consider my internet friends, but I don't think they'd care if I quit playing."

Hah. Om mitt liv då var ointressant, vad är då mitt liv nu?

"..I would, if I wouldn't be so sad myself. But I don't show that to anyone, because I want them to think that I am happy, because I have nothing to be sad about. Maybe you do?"

Jag måste ha förträngt hur jag mådde redan då. Varför höll jag det hemligt? Ingen mening med det överhuvudtaget. Bara dumt, så dumt.

"..I don't want you to cry everyday. Cry because you're so ugly, because no one will ever love you. Not even like you. Because they will. Take this advice from a younger self, people care more about you than you think. You will hit obsticles in life and it's so much easier to get past them if you have someone with you."

Oj. Mitt 15åriga jag var så mycket visare än nutidens Charlotte.

"..I hope that you are happy, living a interesting life and doing what you want. I hope that you are enjoying life the way you should, because right now I am not. It will get better, and I can tell you that because you will hopefully be smarter and wiser than I am right now, because I am trying to tell myself these stuff but I am just not listening. I just spend my time on Reddit that I just found out about, which is a great website by the way, incase you've forgotten about it by now. Full of wise people who are much nicer than people in real life."

Hmm. Nja.

"..Oh and by the way, 16 year old me, remember to use a condom. Always use a condom. Even when giving someone a blowjob, herpes isn't attractive. But you are. Enjoy life. Live well. Do what your heart tells you.

Lots of love,
The past, 15 year old, you."

Bra råd där, dåtida jag. Kondomer kanske inte är det jag främst behöver tänka på just nu dock. Men 'enjoy life' ska jag försöka ta till mig, tack för tipset.

Undrar hur mitt liv ser ut den 4e juni 2014. Hm. Den som lever får se.

Jag ska klara det här, och det snabbt. För jag är trött på att slösa bort tid på något så oerhört onödigt som det här. Imorgon tar min bror studenten, och vi ska ut och äta. Jag har haft som mål att välja vad jag vill på menyn då, och även om det känns väldigt nervöst nu så ska restaurangbesöket gå bra. Jag ska inte hetsa upp mig och förstöra hans student, för han har redan fått stå ut med så mycket. Och vet ni? Om det känns bra, och de andra ska göra det, så kanske jag tillochmed beställer efterrätt. Och jag ska njuta av varenda tugga!

Här är en bild på mitt eftermiddagsmellis idag. Keso! Första gången i mitt liv som jag äter det, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Har alltid fått för mig och trott att det är jätteäckligt och ja.. Det var väl inte så tokigt. Smakade mest som saltad, utspädd ost. Men ner gick det iallafall!

Nu snart blir det kvällsmål och efter det lite skönhetssömn innan jag imorgon äntligen ska få gå ut och göra något kul, uppleva något annat än de fyra lila väggar som omger mitt rum. Puss på er allihopa, ni är så fina som stannar kvar hos mig och min blogg trots mitt ständiga humör.

Jag var väldigt glad över hur snabbt och bra vi blev bemötta när vi sökte vård, och jag hade höga tankar om vården. Fram tills idag. Jag tyckte besöken blev lite glesare, och tyckte det var lite dåligt, men jag tänkte samtidigt att jag inte skulle ta upp tid från andra som behövde vård mer än jag. Men när något händer som idag, så tappar jag helt tron på vården. Jag är så irriterad att jag inte vet vad jag skriver.

Vi skulle träffa en läkare på SCÄ idag, men den ringde återbud. Vi hade nämligen helt plötsligt blivit nekade inläggning på SCÄs slutenvård, inte för att jag var för frisk, inte alls, utan för att BUP hade bedömt mig som för sjuk. Medicin mot mitt mående skulle vi få - men bara om jag var inlagd eftersom man vid start av sådan medicinering kan börja må mycket sämre ett tag. Nu eftersom jag mådde för dåligt för att bli inlagd, så får jag inte heller någon medicin för att bli bättre, och vi får ingen hjälp, utan jag ska bara fortsätta hemma som jag gjort utan stöd eller medicinering - sånt som kan hjälpa.

Man måste alltså vara frisk för att få hjälp, och om man är sjuk och faktiskt behöver hjälpen så får man klara sig själv.

Vi har hamnat i limbo, och jag är nu helt vilse. Vet varken ut eller in, och vet inte heller vad jag ska göra eller ta mig till. Jag trodde aldrig att man skulle behöva undanhålla för BUP hur man mår psykiskt? Är det meningen att man ska gå dit och säga att allt är frid och fröjd, det är därför man söker hjälp? Eller va?

Det kanske är jag som överreagerar, men jag tycker det är helt galet. Jag är nu lämnad till mitt öde, och mina tankar om att ingen jävel bryr sig är nu bekräftade. Fuck BUP. Fuck SCÄ. Jag är fan inte stark nog att klara det här själv.

Den ena bilden har jag redan lagt upp (den med gubbarna), men den har aldrig varit så rätt som nu.

6. What was your favorite meal before your ED? What is your favorite meal now?

Svår fråga. Men jag gillade väl typ kött och potatisgratäng/rösti. För det var ju inte förrän under hela skiten som jag började gilla spagetti i tomatsås med köttbullar. Men det tycker jag ju om, men klarar inte att äta nu, så nu är det väl spenat och ricottaostfylld canneloni, eller torsk och pulvermos typ. Lätt för mig att äta.

Laxpasta är annars jäkligt gott. Eller ost och skinkcrepes.

..om vad jag drömde inatt. Jag tappade tänder, basically. Hade för mig att jag läst nåt om varför man drömmer det, så jag googlade.

Tappa tänder
Drömmar om att tappa tänder är vanliga. Om du drömmer om detta kan det symbolisera maktlöshet och osäkerhet. Att du känner dig oförmögen att smälta och handskas med situationen just nu. Också att du kanske upplever dig som oförmögen att göra dig hörd eller att du känner att du förlorar din personliga kraft.

Hmm..

Chokladbollsbilden är från igår, och det andra är dagens frukost. Vad tycks om min nya bricka från IKEA? Flamingos piggar alltid upp, tänkte jag liksom.

Och det i koppen är välling kryddad med saffran och kanel. Smakar som en blandning av risgrynsgröt och flytande lussebulle.

--------------------------------------------------

Idag hatar jag för övrigt allt. Framförallt mig själv, över allt annat. Men ätit har jag gjort, men så kommer allt det andra och sköljer över mig så att jag knappt får luft. Imorgon ska jag träffa en läkare, en ny, och antagligen inte om vikt och så. Mer tänker jag inte säga här, så jag avslutar detta inlägg med ett FUCK ALLT.

5. What actions do you believe could be taken in the future to help prevent your child(ren) or close friends from ever developing an eating disorder?

Fråga mer. Inte vara rädd att faktiskt ta reda på hur det är. Fråga hur den mår, ingripa tidigt. Ta all omotiverad viktnedgång på allvar, inte tro att det är en "fas". Bry sig. Inte låta allt ligga under ytan och bubbla upp tills den rinner över och det är för sent. Äta måltider tillsammans, observera onormalt ätbeteende. Inte acceptera "jag har redan ätit" för femte dagen i rad, och inte heller "jag är inte hungrig". Visa att man finns, och erbjud möjlighet att prata. Se till att den mår bra, och om tecken på depression tillexempel finns, ring BUP DIREKT. Acceptera inte ett nej. Visa att man älskar personen, och att den är värd att leva. Att den är värd mat.

Också, ändra skolhälsovården. Ett obligatoriskt besök per termin vore önskvärt, men jag fattar att det inte är hållbart. Men bra vore det. Det hade varit bra för mig.

Visa att psykisk ohälsa inte är tabu, och att det är okej att erkänna att man mår dåligt.

4. What are factors that contributed in your choice to recover?

Gick till doktorn för att mamma tvingat upp mig på vågen dagen innan, jag bröt ihop och det var inte längre min hemlighet. Hon skulle inte accepterat ett nej, så jag följde med. Sen lades jag ju in på sjukhus, och det hade jag inte mycket att säga till om.

Att jag nu, utanför sjukhuset, fortfarande försöker och inte ramlar tillbaka fullständigt är väl uppsynen och kontrollen från SCÄ/mest mins föräldrar, men det är även något i mig som driver på det, kanske att jag helt enkelt är trött och inte orkar längre. Det blir helt enkelt för jobbigt att streta emot efter ett tag.

Nyss var det dags för mellis, och då vi precis var klara på IKEA då så gick vi in och fikade i ingången. Och gissa vad! Jag tog en bulle, och lingondryck! Eller, först tog jag en liten chokladboll, men mamma fick en gratis bulle till sitt kaffe som hon inte kunde äta så jag tänkte, äh vafan, yolo liksom, så åt jag bullen istället, och sparade chokladbollen till senare. Och det var banne mig den godaste bulle jag ätit sen jag konfimerade mig (referens, någon?). Den var iallafall väldigt god, varm och moist (älskar ordet moist). Seriöst, om ni inte ätit kanelbullar på IKEA, DO IT! Jag har aldrig gjort det förut såvitt jag minns, men det gjorde jag som sagt idag. Och jag måste erkänna att jag är glad över det, även om något i mig skriker på mig att jag är tjock, mår illa och vill spy.

Jag ska inte ge upp. Jag ska fortsätta äta, även om känslorna bubblar upp. För jag måste ju äta, eller hur? Och kanelbullar är jävligt gott, faktiskt. Onyttigt? Må så vara. Men ack så nyttigt det är för själen att äta sånt man tycker om.

Är just nu på IKEA, och har ätit! Det känns faktiskt bra just nu. Jag tror det blir lättare om man inte gör en stor grej av varje måltid. Äter det man vill ha, blir mätt, och sen är det bra med det. Man lämnar det bakom sig och fokuserar varken på vad man har ätit eller ska äta. Istället tänker man på vad man ska göra härnäst, som i mitt fall är ha en kul dag på IKEA. Väntar dock just nu på att mamma ska köpa skrivbord till min bror, så det är därför jag är motsägelsefull och bloggar om min måltid.

Hursomhelst tog jag köttbullar med mos, 8 som det ska vara, och en vitlöksbrödskiva istället för ostknäckebröd/sås. Sen tog jag en äpplehallonmust. För att jag kunde. Och för att jag velat så länge. Och jag bara gjorde det. Och jag drack den. Och det var gott. Och det var istället för vatten. Och det var ett helt medvetet, och eget val. Och ser ni oljan på köttbullstallriken? Det gjorde jag också, men jag försökte att inte bry mig!

Sluta bry er så mycket. Lev livet. Fånga dagen. YOLO.

•Dricka något annat till maten än vatten

Nästa vägning är antagligen på fredag. Här har jag, och inte anorexian, satt upp mål att följa fram tills dess:

•Inte gå in på anorexiabloggar, varken positiva eller negativa, för att undvika att bli triggad
•Inte ta bort något från matschemat
•Sluta pilla bort små smulor osv som ändå inte gör någon skillnad på vågen utan bara är onormalt, tvångsmässigt, konstigt beteende
•Inte skrika under måltider
•Äta, fortfarande på matschemat såklart, men det jag är sugen på till tillrxempel lunch. Vill jag ha hamburgare så är det det jag ska äta
•Inte träna på något sätt

Jag skapar en deal med ätstörningen. Jag tar över den här veckan, och om det verkligen blev så hemskt som det känns, så kan väl ätstörningen alltid ta över igen nästa vecka. För jag orkar inte det här längre, och det är bättre att jag försöker det alla säger att man borde göra, innan jag kör slut på mig själv och försvinner helt. Jag är stolt över dessa mål. Jag är stolt att jag är starkare än de som håller kvar i sjukdomen fullständigt. Jag är inte en misslyckad anorektiker pågrund av det här, för jag var en lyckad sådan, men nu ska jag istället bli en lyckad frisk. DET är starkt. DET är något att blogga om.

Det ska inte vara en tävling i vem som är sjukast och vem som mår sämst. Jag inleder nu istället en tävling om vem som kan leva det normalaste livet, och vem som kämpar hårdast för att bli frisk. Och jag ska vinna, starting now. Lunch på IKEA nu snart med familjen, och där ska jag välja det jag vill ha. Och kanske något litet extra om jag VILL, inte för att jag borde.

"Med tanke på Charlottes kraftiga viktnedgång och därmed långa väg till friskhet bedömer jag att behovet av föräldrastöd kommer att föreligga lång tid, minst till och med 2013-08-31."

Från min läkare till försäkringskassan. Hm. Betyder det att jag kommer vara inlåst och övervakad fram tills dess? Fuck my fucking life.

Dagen har varit helt inte okej. Jag har skrikit och mått sämst, och jag vet knappt ens varför. Förolämpning efter förolämpning har än en gång lämnat min mun, och jag mår så otroligt illa nu från all mat jag proppat i mig. Men dagen har också fått mig att tänka. Vad är det egentligen som stoppar anorektiker från att äta? Jag borde ju kunna svara på den frågan, men jag har helt ärligt ingen aning. Jag mår ju dåligt, illa, har ångest och tvångstankar även när jag inte äter. Så vad är det som stoppar mig? Jag känner mig vidrig när jag äter, men det gör jag ju även när jag inte äter? Jag förstår inte. Det är som att jag inte ens försöker.

Mamma och jag avslutade middagen (som jag förövrigt lagade, jag vet inte varför men allt känns lättare när jag fixat maten) med att spela trivial pursuit från 80-talet. Gick ju lite sådär. Allmänbildning då var inte samma sak som allmänbildning nu.

Åh så illa jag mår. Spyr nästan av mätthet. Ångrar definitivt mitt val av mellanmål, men sista dagen på det var imorgon så jag kände mig lite tvungen. Vet ju att det inte är billigt att skippa jobb och VABa mig, så då behöver jag ju inte köpa mat som jag sen bara slänger när jag ändå håller på.

Fast helst skulle jag inte köpa någon mat alls. Då skulle det inte finnas något att äta.

3. List 10 NON physical things you like about yourself.

•Att jag har pengar
•Att jag har en fin familj
•Att jag var duktig i skolan i nian
•Att jag ibland kan komma på bra presenter
•Att jag kan simma
•Att jag kan läsa
•Att jag kan skriva
•Att jag kan två språk (svenska och någorlunda engelska)
•Att jag har så fina vänner
•Att jag är glad ibland

Ja, blommorna förtjänar ännu ett inlägg. Så kommer lite bilder på mig också, från igår. Har just ätit frukost, och tänker inte kommentera hur jag mår. Lets just say att vissa dagar är bra, som igår, och andra inte.