Igår var jag inte glad. Kände gråten i halsen nästan hela dagen, och jag vet inte ens varför. Jag har mått bättre några dagar, och trott att allt är påväg åt det bättre, men jag får sluta hoppas.

Igår var jag iallafall på smaka på stockholm igen. Pappa fick mig att gå med, och det är jag glad för. Det är nämligen mycket roligare att äta när det är speciellt. Det känns inte lika onödigt då. Jag köpte kyckling med pommes frites, första gången jag åt pommes frites på hur länge som helst. Men det gick väldigt bra. Vissa grejer jag försöker utmana mig med går inte alls, som brända mandlar, medan andra, som pommes frites tydligen, går hur bra som helst. Dock tror jag inte jag kan äta det hemma än, men tids nog så. Gott var det iallafall. Pappa köpte en vitlöksöl=inte lika gott. Han lämnade halva.

Efter maten insisterade pappa på att få köpa ett par shorts till mig, men efter hur jag sett att alla shorts satt på mig i torsdags så ville jag inte. Varför köpa ett plagg som sitter oerhört fult på mig för? Men, jag gick med på att gå in på HM, och där famns det några billiga som jag kunde tänka mig. 99:- fattigare och ett beigefärgat par shorts rikare begav vi oss sen tillbaka till kungsan för mellis.

Klockan 15.45 (eller ja, tidsoptimist som jag är så var det väl snarare 15.49) så mötte jag upp Helga på plattan. Vi gick sedan till sergel där vi såg Baksmällan 3. Underhållande film, men jag satt hela tiden och längtade hem. Inte för att jag inte ville vara med Helga, inte alls, utan för jag ville bara gråta. Sitta i en hög på golvet och skrika. Och som sagt har jag ingen aning om varför. Men det var ändå roligt att träffa Helga igen. Träffar nämligen inte så många nuförtiden. Tack för att du stod ut med mig, obeb<3