"Med tanke på Charlottes kraftiga viktnedgång och därmed långa väg till friskhet bedömer jag att behovet av föräldrastöd kommer att föreligga lång tid, minst till och med 2013-08-31."

Från min läkare till försäkringskassan. Hm. Betyder det att jag kommer vara inlåst och övervakad fram tills dess? Fuck my fucking life.

Dagen har varit helt inte okej. Jag har skrikit och mått sämst, och jag vet knappt ens varför. Förolämpning efter förolämpning har än en gång lämnat min mun, och jag mår så otroligt illa nu från all mat jag proppat i mig. Men dagen har också fått mig att tänka. Vad är det egentligen som stoppar anorektiker från att äta? Jag borde ju kunna svara på den frågan, men jag har helt ärligt ingen aning. Jag mår ju dåligt, illa, har ångest och tvångstankar även när jag inte äter. Så vad är det som stoppar mig? Jag känner mig vidrig när jag äter, men det gör jag ju även när jag inte äter? Jag förstår inte. Det är som att jag inte ens försöker.

Mamma och jag avslutade middagen (som jag förövrigt lagade, jag vet inte varför men allt känns lättare när jag fixat maten) med att spela trivial pursuit från 80-talet. Gick ju lite sådär. Allmänbildning då var inte samma sak som allmänbildning nu.

Åh så illa jag mår. Spyr nästan av mätthet. Ångrar definitivt mitt val av mellanmål, men sista dagen på det var imorgon så jag kände mig lite tvungen. Vet ju att det inte är billigt att skippa jobb och VABa mig, så då behöver jag ju inte köpa mat som jag sen bara slänger när jag ändå håller på.

Fast helst skulle jag inte köpa någon mat alls. Då skulle det inte finnas något att äta.