Idag bestämde jag mig för att laga mat. Det blev gurka-tomat sallad, kokta grönsaker, pulled bbq pork och potätmos. Mycket uppskattat!

Efter någon vecka med energi, skratt, glädje, shopping, ja mani som min mamma kallade det så är jag nu tillbaka i hålet av sorg. Jag orkar inte. Orden strömmar inte längre och därför vet jag inte vad jag ska skriva. Jag låter den här bilden sammanfatta lite. 

En helt sömnlös natt senare och jag är inte ens trött, men så är det ibland. Det är värre de gånger då det blir tre-fyra dagar och jag börjar hallucinera. Den här bilden tog jag runt 4-5 imorse och jag ser ju verkligen trött ut men ändå kunde jag inte sova. Nu blir det nog New Girl och lite internetshopping! Hörs.

Att sova är nog det bästa som finns. Man behöver inte göra någonting förutom att ligga ner och blunda. Alla problem försvinner om så bara för några timmar, och ibland är jag utsövd när jag vaknar. Just nu kan jag inte sova. Har försökt i över tre timmar. Så istället blossar jag på min käre vän e-ciggen, för att jag har varit så duktig att jag slutat röka vanliga cigg.

Nu är det 2017. Jag har fyllt 21 år och jag har inte längre diagnosen anorexia nervosa, den försvann för flera år sedan. Nu har jag istället flera andra psykiska diagnoser, och jag mår fortfarande hemskt. Jag har legat inlagd i totalt över 2 år, på vanliga psyksjukhus, och jag har gråtit och skrikit, men också skrattat. Jag har gått på lektioner, träffat vänner, haft en pojkvän i över två år, men ännu inte lyckats ta studenten. Jag har haft utspring och åkt flak men jag blev aldrig klar med gymnasiet så tillvida att jag inte fick ut alla betyg. Betyg som jag nu försöker plugga upp på Komvux. Men det går segt.

Jag är full. Min härligt underbara kompis fyller 18 år idag och jag spenderade fredagskvällen på hennes födelsedagsfeststacomiddag där jag åt vodkagelenappar och spelade twister. Okej, full är fel ord, jag känner mig normal, men min familj påstår att jag är så påverkad att jag kommer spy inatt och kvävas om jag inte somnar på rygg.

Jag dricker inte längre. Jag har övertalat mig själv att jag inte tycker om det men faktum är att det är jäkligt skönt. Man kan släppa allt för ett tag och bara vara, bara leva. Jag drack inget idag men jag åt vodkanappar. Och när jag ändå fick den goda smaken av napp så spelade inte den riktiga anledningen till att jag skräms av alkohol någon roll. Kalorier.

Det sjuka idealet är helt fucked up. Att vara fit, att träna, att vara så pass hälsosam att det blir ohälsosamt. Jag är inte sådan. Är inte nu, har aldrig varit. Men när man lever i lilla landet lagom Sverige just nu så verkar det som att det är allt alla någonsin är. Och det gör mig så jävla ledsen. Vad är det för liv egentligen, om man inte njuter till 100% av att låta sin hjärna kretsa kring träning och kost och endast detta?

Men så blir man bjuden på kalas. Egentligen vill man bara ligga hemma och gråta, sparka och skrika och hata på all skit som hänt under dagen. Ligga i sängen och psykbryta medan man hetstränar med rosa hantlar och förnekar sig själv det goda i livets alla matval. Men man går ändå. Och när man väl är där så ångrar man det inte för en sekund. 14 pers är där men man känner bara två. Plötsligt är man kropp mot kropp med en främling i twister. Plötsligt äter man godis för att det är gott. För att det är vodka. Men också för att alla andra gör det.

För det är där, bland 14 andra 17-18 åringar som man inser att det faktiskt finns de som gillar att njuta av livet. Det finns tjejer i min ålder som kan äta och skratta och snacksa och dricka utan att vara ens ett uns feta för det. De är inte ohälsosamma heller, varken skröppliga eller trasiga. De är hela. Och bara helt fantastiskt och undebart lyckliga. Hur de mår på insidan kan jag inte veta, men där och då så ler de, precis som jag, och om jag kan le och skratta och vara glad samtidigt som jag är som jag är, så tror jag helt säkert att varenda en av de helt fantastiska livsnjutande ungdomarna jag spenderat min fredagskväll med inte ångrade för en sekund antalet kalorier de under kvällen låtit passera deras mun.

Om jag dör, och du ordnar begravningen, här är mina önskningar:

Kremering
Stor begravning med tema rosa
Alla får komma, ingen får gråta
Spela One Direction - Little things
Avsluta med I'm walking on sunshine, lite glee aktikt och alla ska dansa
Bjud på bullar, kakor och läsk - tänk barnkalas
Ballonger
Gift bags (I'm the gift that keeps on giving!)
Helga och Maja sjunger "I will survive" men istället "She will survive"
Rap battle Charlotte vs. Döden

Så gick det ytterligare en vecka mellan inläggen. Hursomhelst.

Idag är det biologi, fysik, svenska och matte. Sen utvecklingssamtal. Ugh. Om en vecka är det SCÄ. Om en dag är det BUP.

OM 6 VECKOR ÄR DET HÖSTLOV! Och vad ska jag göra då? JO PARIIS! Woop. Eller ja, pappa säger att jag måste gått upp 3 kg tills dess, men efter allt jag fläskat i mig så ska väl inte det vara något problem.

Har förresten hittat en ny awesome serie. New Girl. Första säsongen finns på Netflix och jag bara älskar den. Har ni tråkigt och vill skratta, se den. Har ni ätstörningar och vill bli distraherade, se den medan ni äter. Har ni humor, se den. Jag vill vara som Jess. Eller Cece kanske.

Bra öga kompis! (Översätt till engelska).

Var hos tandis idag. Inga hål, ingen tandsten och jag borstar tydligen mina tänder "utmärkt". De är även "jättefina". Tandläkaren frågade även om jag äter några mediciner, och när jag svarade sa hon att jag inte behövde skämmas eller oroa mig för det för det är många som tar sådana mediciner. Det enda negativa hon sa till mig var att hon kunde se på min tunga att jag har mycket ångest då jag tydligen tar ut den på tungan. Hon klämde och kände på den och sa att hon förstod mig men att jag skulle tänka på det så att jag inte förstörde min tunga mer. Precis innan jag gick så tog hon mig i hand, tittade mig i ögonen och sa med ett leende "du, kämpa på".

Det gjorde mig lyckligare och var mer motiverande än någonting SCÄ någonsin har sagt eller gjort. Jag är nog kär i min tandläkare.

Det här är min blogg, min digitala dagbok där jag delar med mig av allt och ingenting till er, underbara människor som fortsätter att stötta mig. Igår hände något magiskt. Maja kom hem till mig när jag satt ensam hemma och gav mig två par helt underbara strumpor från Monki, ett par blåa och ett par svarta, med ansikten precis som mina Monki-kuddar. Det var lite konstigt, för jag kände mig finare än jag gjort på länge i dom där strumporna. Tack <3.

Jag bloggar knappt längre, för jag har inget att skriva om. Jag känner ingenting. Jag är bara helt tom. Så därför ska jag nu skriva ett inlägg som om jag hade varit normal, för det är väl dit jag ska?

Igår hade jag vägning, hade gått upp 700 gram på två veckor! Sen gick jag på matten och slutade innan lunch. Idag börjar vi extra tidigt för på biologin ska vi se en bio om bin på Park. Efter det ska jag till tandläkaren, så nu ska jag dra och borsta tänderna. Slipper fysik och svenska, woop! Hoppas ni alla får en 3vlig dag, jag ska få äta Subway till middag. Gonatt!

Hahah wat xd. Min skostorlek är numera 38 :)

Skrev just en status på min facebook.

"5:2-dieten? 0:7-dieten fungerar också, men inte fan är det heller bra på något sätt.

Grattis, aftonbladet, att ni kommit på att man går ner i vikt av att svälta. Den 'nyheten' hade ni kunnat knäcka för många, många år sedan om ni hade skrivit om saker som faktiskt spelar roll."

Jag satt nämligen i bilen idag med mamma och läste på vägen den typ sjuttiotredje löpsedeln den senaste tiden som handlade om den där "nya succemetoden", nämligen 5:2-dieten. Den går, för er som på något sätt lyckats undgå denna spam av tips angående detta, ut på att man äter "normalt" fem dagar i veckan, och sen svälter två. Allt för att gå ner i vikt. Åh, kan man få lägre kolesterolvärde av den? Ja, men dåså. Eller så slutar man bara äta så förbaskat mycket ägg. Man behöver inte sluta äta helt. Hursomhelst pekade jag på den och sa "5:2-dieten, äh, jag har testat 0:7-dieten och jag lyckades med den".

Det blir inte bättre av att man kallar det "fasta". Det är fortfarande svält. Och ja, jag måste ta upp även detta: det finns barn i tredje världen som också svälter. Men inte är det frivilligt. Och ändå så sitter vuxna människor här i Sverige och trycker ut löpsedel efter löpsedel med tips om hur man svälter sig själv. Vuxna människor jobbar inte längre för att få bort pro-ana från internet, istället publicerar de det i tidningar.

Efter att bara ha skrivit in 5 2 dieten i google-sökrutan så kommer en expressen-sida upp innehållandes ett recept på tomatsoppa som innehåller 162 kalorier per portion. Det står att det är det man ska äta till middag en dag då man skippat frukosten, druckit en kopp te och en kopp kaffe istället och sedan ätit, hör och häpna, 302 kalorier till lunch. Inga mellanmål heller.

Jag har läst mycket pro-ana, men det här är nästan värre. För det här är skrivet av vuxna människor som påstår sig vara friska. 5:2-dieten är bara pro-ana fast för vuxna. Det är fan inte friskt. Det är inte friskt att svälta sig. Aldrig, aldrig någonsin.

Någon där ute kanske tänker att "äh, hon ska inte säga något". Och nä, det kanske jag inte ska heller, men jag medger iallafall att mitt beteende är sjukt. Jag glorifierar det inte och hyllar folk som gör samma sak. Och jag är 17 år och har två psykiska störningar. Men jag vet fan bättre än hela redaktionerna på dessa kvällstidningar.

Vill ni lära er att svälta? Jag vet precis hur man gör. Vill ni neka era kroppar näring bara för att ni inte har självkontroll nog att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt? Det har jag också full koll på hur man går tillväga för att lyckas med. Men, sluta för i helvete skriva om det och lura i folk att det är okej. Vet ni vad dessa löpsedlar sänder ut för budskap? Att det inte är fel att svälta sig, neka sig själv mat. Att det nu istället är normen.

Om ni, vuxna människor, vill låta bli att äta eller leva på 162 kalorier soppa från lunch ena dagen till frukost nästa, så kan jag inte annat göra än att bedja att ni låter bli. Men det jag kan göra, är att försöka få er att förstå, att jag, och många andra som varit riktigt sjuka i en ätstörning, aldrig i hela livet skulle hetsa andra till att bete sig som vi. Trots att vi inte ens är myndiga och kanske därför "inte vet bättre". Men ni, är det inte ni som ska vara mogna? Lära små flickor att det är okej att se normal ut, att det är fel att se ut som barbie? Lära små flickor som ser upp till mamma och många andra vuxna runt omkring henne, att det är okej att ÄTA?

Det är okej att äta. Vad hände med uttrycket "äta bör man annars dör man"? Tillochmed jag som växte upp och hörde detta, hamnade i den situation jag är i nu. Hur ska det då gå för den generation som växer upp i läran om att det är bra att svälta?