Jag har alltid varit en satsare. Jag grät efter skolavslutningen förra året eftersom jag fick 315 poäng i betyg istället för max på 320. I år förändrades något. I år har jag inte orkat. I år fick jag, enligt mig, dåliga betyg, och inte har jag gråtit för det. Men jag känner inom mig att jag inte är nöjd. Att jag känner mig misslyckad. Men på något sätt så orkar jag inte bry mig.

Detta blev mina betyg, men då missade jag 1,5 månad av inlämningar och lektioner och de flesta nationella:

Svenska: C
Samhällskunskap: C
Spanska: C
Matte 1c (från höstterminen): B
Engelska: A

Jag har alltså en median på C, och ett snitt på strax över det. Om jag på något underligt sätt skulle få A i både fysik och matte som jag ska tenta av i augusti så skulle jag bara hamna på ett B i snitt..

Så, när jag blir fri från det här och går tillbaka till skolan, så ska jag rikta min energi på studier istället för matkontroll. För om jag är hälften så bra på att plugga som jag varit på att köra ner mig i skiten, tappa vikt och hamna på sjukhus, SCÄ och BUP, så kan jag få hur bra betyg som helst. Det handlar helt enkelt om prioriteringar, och det här året som gått så har jag prioriterat helt fel.