Var hos tandis idag. Inga hål, ingen tandsten och jag borstar tydligen mina tänder "utmärkt". De är även "jättefina". Tandläkaren frågade även om jag äter några mediciner, och när jag svarade sa hon att jag inte behövde skämmas eller oroa mig för det för det är många som tar sådana mediciner. Det enda negativa hon sa till mig var att hon kunde se på min tunga att jag har mycket ångest då jag tydligen tar ut den på tungan. Hon klämde och kände på den och sa att hon förstod mig men att jag skulle tänka på det så att jag inte förstörde min tunga mer. Precis innan jag gick så tog hon mig i hand, tittade mig i ögonen och sa med ett leende "du, kämpa på".

Det gjorde mig lyckligare och var mer motiverande än någonting SCÄ någonsin har sagt eller gjort. Jag är nog kär i min tandläkare.