Livet. Vad finns det för mening? Nu menar inte jag att vara dramatisk eller så, men jag undrar bara om någon av er bloggläsare (som jag inte förstår varför ni fortfarande orkar läsa min skitblogg) vet någon som helst mening med att leva. Jag lever, obviously, och det kommer jag fortsätta göra tills jag dör, ännu mer obvious. Men just nu lever jag ändå inte. Jag skrattar mer nu, ligger inte och stirrar in i väggen hela dagen, men inte fan känns något bättre. "Ät", they said. "It'll be easier", they said. They lied.

Om en vecka så har jag gjort mina två kursprov som jag nu spenderar timmar med att plugga till. Eller, jag tänker att jag ska plugga, men bara själva tanken av att göra något gör mig ännu mera deprimerad och sätter mig i det läge jag försöker ta mig ur. Men jag försöker. Men jag är lat. Så det går inte så bra. Min hjärna är inte det den brukade vara.

Tänk så skönt om man kunde gå tillbaka till när man var tio år. Då var jag genuint lycklig tror jag. Men det var då. Sen växte jag upp. Sen blev jag lat, började klaga på allt och tycka synd om mig själv av ingen anledning. Sen insåg jag att jag lever, men att jag inte ser någon mening i det. Så jag frågar därför er nu, trots att jag inte förväntar mig något svar, varför? What's the point?