4 år senare
Nu är det 2017. Jag har fyllt 21 år och jag har inte längre diagnosen anorexia nervosa, den försvann för flera år sedan. Nu har jag istället flera andra psykiska diagnoser, och jag mår fortfarande hemskt. Jag har legat inlagd i totalt över 2 år, på vanliga psyksjukhus, och jag har gråtit och skrikit, men också skrattat. Jag har gått på lektioner, träffat vänner, haft en pojkvän i över två år, men ännu inte lyckats ta studenten. Jag har haft utspring och åkt flak men jag blev aldrig klar med gymnasiet så tillvida att jag inte fick ut alla betyg. Betyg som jag nu försöker plugga upp på Komvux. Men det går segt.
Just nu tror min mamma att jag är manisk, men det är jag inte. Jag har bara slutat ta alla mina mediciner. Istället kämpar jag för att bli smal igen. Jag har under dessa år nämligen gått upp väldigt många kilon och har sedan lyckats gå ner 30 kg, men har mycket kvar till drömkroppen. Skillnaden från förut och nu är att jag inte har en ätstörning. Jag kan säga det stolt - jag har inte längre anorexia. Men jag blev aldrig återställd mentalt.
4 år har gått sedan mitt senaste inlägg här, och jag kan inte säga att jag på något sätt har mognat sedan dess. Jag är fortfarande lilla (läs: dock inte lilla, kroppsligt) Charlotte med en taskig syn på sig själv. Men varför skulle jag se mig själv som en bra person, en fin och vacker person, när det är så långt ifrån sanningen man kan komma?
Jag hittade idag denna blogg igen efter det att jag googlade på mitt namn, och har sedan dess spenderat större delen av dagen med att läsa varenda inlägg. Jag kan inte fatta att jag var så olycklig trots att jag var så smal. Jag borde ju ha varit lyckligast i världen. Men kanske är det så, att smal inte är ekvivalent med lycklig?
Tjock är dock inte heller lika med lycklig. Det vet jag nu. Jag tror inte det hänger på kroppsvikten enbart. Annat måste liksom stämma också. Men mitt liv verkar aldrig lyckas klicka. Legobitarna passar inte, helt enkelt. Men nu ska jag ge mig på att bli nöjd med mig själv och min kropp, en gång för alla. Jag kan jag vill jag ska. Ett glas Pepsi max åt gången.
Kommentarer
Trackback
