Guys, håll i er. Varför? Jo, för att här kommer ett inlägg helt utan negativa tankar och klagomål. Det är iallafall planen, sen får vi se hur det eskalerar.

 

Jag har nu äntligen orkat fixa header, bild och text här på sidan! Känns bra, och jag gjorde det eftersom det är liite fuskigt att ta folks gratisdesigner och använda. Men what can I say, mina programeringsdagar är över (så har man valt programering i tvåan ;pPpPpp). Nu är det iallafall fixat, så dagen har varit lite produktiv faktiskt.

 

Nu skulle det vara så bra om jag kunde avsluta inlägget här, i positiv anda och allt, men medan jag skriver kommer jag och tänka på mer och mer som jag vill få ur mig, men inte känner för att skriva ett eget inlägg om. Främst för att jag inte har några bilder att bifoga till det jag skrivit hittills, och då skulle det här bli ett bildlöst inlägg. Så kan vi ju inte ha det, eller hur?

 

Så jag varnar er istället, om ni vill ha en lugn onsdags(?)kväll, sluta läs här. Tappa upp ett varmt bad, baka lite bröd som får jäsa medan ni spa-ar, och gör er sedan en god, varm, nybakad nattamacka med mycket smör och pålägg. Om ni istället vill höra mig whinea som vanligt, go on.

 

Efter mötet var klockan strax över 12, och 12 ska jag äta lunch. Att gå hem och laga mat var därför inte direkt möjligt utan att fuc*a upp hela mitt matschema, så vi behövde gå till någon halvsjabbig lunchrestaurang, vilket inte är det lättaste att hitta när jag är med och måste äta. Såklart hade vi kunnat gå och äta pizza, kebab, donken eller något annat sånt där som jag brukade skutta av glädje till (not really, men nästan), men nej. Så det fick bli lunchrestaurang. Vi lyckades hitta en som jag kunde tänka mig efter att ha kollat på otaliga menyer, velat och funderat, skrikit och klagat. De hade en rätt på dagens lunchmeny som var "Rödspätta med kokt potatis och remouladsås". Remouladsåsen var inget snack om att jag beställde bort, jag äter absolut inte sås (har aldrig gjort heller). Så jag väntade mig en liten bit vit fisk och kokt, ren potatis. Man kan väl inte misslyckas med potatis, liksom, och då behöver jag inte oroa mig vad de har haft i.

 

Så kommer den. Tallriken. Tallriken som fick mig att inse att jag nu är socialt efterbliven på mer än ett sätt - jag kan nu inte längre gå ut och äta på stan. Det går inte. Vad var det som hände? Jo, potatisen var pepprad (inte ett stort problem egentligen, jag hade servetter så jag kunde torka av det då jag helst ser min mat ren, detsamma gäller tallriken, men ändå, who does that?), även de kokta grönsakerna var pepprade, som det inte stått på menyn att det skulle serveras till, men det var bara små petitesser. Det som gjorde att jag fick stark panikångest mitt på ljusa dagen inne i en restaurang var fisken. Fisken var friterad. Friterad. Friterad.

 

Friterad.

 

Jag blev serverad friterad fisk som vi just betalat 80 kronor för och därför inte kunde slänga. Det var också ont om tid då klockan då hunnit bli ganska mycket. Det hela slutade med att pappa hämtade ~78 servetter som jag sedan använde som bland annat skräpkorg till paneringen som jag nogrannt drog bort. Jag satt med händerna i maten och petade och petade som om jag vore 3 år gammal och inte visste bättre. Som om jag hade en mognadsnivå densamma som Sean Banan i blöja. Som om jag borde låsas in på psyket. Men det gick inte annars. Det tog ett bra tag, men många timmar senare hade lite fisk klarat sig igenom säkerhetskontrollerna och var redo att ätas. Potatisen var avtorkad och grönsakerna var utsorterade efter vilken som hade minst peppar i grenarna. Tallriken var polerad. Jag kunde långsamt börja äta.

 

Men jag hade iallafall fått en Pepsi Max att dricka. Mina föräldrar vägrar köpa hem light-produkter nu för tiden, så jag får passa på när möjligheten till en härlig Pepsi Max dyker upp. Den var läskande. Den var svalkande. Den var nog, på något sätt, lite lugnande. Den var god.