Jag har gett mig fan på att bli frisk. På att bli fri. För just nu är jag olyckligare än jag någonsin varit, och inget blir bättre av att jag äter för att gå runt och inget annat. Inget blir bättre av att jag vägrar äta pasta, och har gjort ända sen inläggningen förutom en gång när jag fortfarande inte behövde äta fulla portioner. Inget blir bättre av att jag har lite ångest, när jag lika gärna kan ha mycket ångest ett litet tag och sen går det över. Jag väljer livet, och det här är inte att leva. Just nu skulle jag lika gärna kunna vara död.

Därför köper jag och äter vad jag tycker är gott. Jag är inte tillräckligt bra än för att inte kolla kalorimängder, och äta tills jag är nöjd, utan jag håller mig inom de kaloriramar mitt matschema ligger på just nu och så får jag ta det senare. Nu är det viktiga att jag tänker inte slösa mer tid på knäckebröd och fullkorn, när jag lika gärna kan äta plättar och kakor. Kroppen bryr sig inte vilka kalorier den får, man går inte upp mer av 100 kalorier kakor än av 100 kalorier knäckebröd. Men själen bryr sig. Och anorexian bryr sig. Men jag försöker lära den att den har fel. Och jag tänker inte slösa mer tid på att sitta här och vara olycklig.

Jag var nämligen i skolan igår och pratade med min klass. Så dom slipper undra. Jag insåg också hur starkt jag vill tillbaka. Och nu är det bara den här och nästa vecka kvar innan det är två halva veckor och sen lov. Så jag måste skynda mig, om jag ska hinna. Om jag ska hinna tillbaka till mitt liv innan det är för sent.

Därför åt jag i lördags en subwaykaka istället för ostmacka, skinkknäckebrödsmacka och mjölk. Igår åt jag mellisplättar från ica som jag var sugen på, istället för hela förmiddagsmelliset. Igår kväll åt jag en liten sockerkaksgrej från lidl, vaniljpudding och äpple istället för knäckebröd, mjölk och äpple. Jag åt också en vaniljpudding istället för ostmacka till maten. Idag till frukost bytte jag en fullkornsmacka med smör till en ljus macka med jordnötssmör. Till förmiddagsmellis bytte jag skinkknäckemacka och äpple mot småkakor. Jag har valt detta. Och ätit det. Haft ångest för det. Men jag vet att ångesten går över. Om jag står ut så försvinner den, någon gång iallafall. Så nu testar jag något nytt. Fuck SCÄs matachema. Jag bestämmer. Jag tar tillbaka mitt liv.

Men ont gör det. Och dåligt mår jag utav det. Jag skäms för att lägga ut bilder här på saker jag ätit, och tyckt var gott. För varför ska jag få njuta? Jag förtjänar inte mat. Jag är dålig, misslyckad. Tänk om bloggläsarna tror att jag är tjock? Som sitter här och smäller i mig en hel subwaykaka. En HEL kaka?! Usch. Charlotte, du äcklar mig.

Nej. Sluta. Tänka. Det är inte du som tvingar dig att äta, det är dom. Du gör bara det bästa av situationen.

Jag försöker utmana mig själv. Fyra saker från den förbjudna listan. Pannkakor, vitt bröd, kakor och smör. Goda saker in general. Men det går inte bra. Det är som att det inte är jag som äter, och nu mår jag sämre än någonsin.