Var på möte idag. Inte ett vanligt möte, eftersom mat inte var huvudpunkten. Han var ingen psykolog, han hjälper mig normalt sett med maten och så, men han hade bokat ett möte med bara mig och han, för att folk "uttryckt oro". Han tittade på mig och frågade "hur mår du?". Jag funderade ett tag. Aningen pressad av situationen och kluven i vilket svar jag skulle välja. Det jag fick ur mig var "jag vet inte".

För jag vet verkligen inte. Hur borde jag må? Hur har jag mått innan? Försöker jag aktivt må bättre? Nej, bra mår jag inte, men hur exakt jag mår har jag ingen aning om. Jag funderar fortfarande.

När vi sedan kom hem, jag och pappa, var det mellisdags och jag satte på slutet på en film vi hyrde i lördags tidpunkten till ära. Small apartments heter den, och var ganska konstig men inte för det skälet dålig. Den var bara i en egen klass. Men i slutet, den sista monologen, talade till mig. I vilken annan state of mind som helst så hade jag nog inte brytt mig om det alls, men just här och nu tog jag det verkligen till mig.

“Franklin, what are we so scared of? You only get one shot at this life. There are no do-overs. Time wasted is time lost. The past is ghost, the future a dream, there is only right now. We need to forgive each other Franklin, forgive and keep moving forward because we’re all so ridiculously imperfect. And we need to find a place we call home, a place where we know were loved and we feel safe. I see it all so clearly now, it doesn’t matter if you live in a small apartment or a big mansion on a hill, it doesn’t matter if you live in a mental institution or on some sunny beach in St Croy. It’s all in your mind, every moment of your life is what you make it. Pain, love, fear, happiness, you choose to feel each of them so choose to be happy Franklin.

Choose to be happy, because happiness is a state of mind.”

----------

Så jag är lycklig. Jag mår inte bra, mitt liv är kaos och varje dag ett helvete, men jag är lycklig. Inget ska få mig att ändra mig. Skrik, utbrott, tårar, tankar, depressioner, anorexia, ångest, helvete, det spelar ingen roll. Jag är från och med nu lycklig, because I choose to be. And I encourage you all to do the same.