Så, var alltså på SCÄ för vägning idag. Bra gick det, och glad var jag när det var färdigt. Men det är fel, så fel. Det är så fel att jag blir glad, för det pekade neråt. Jag har gått ner. Och det förgyllde hela min dag. "Hur kändes det där då?" frågade han. "Jag är bara lättad" svarade jag. För lättad var precis vad jag var. Jag kände mig nämligen som världens största val, och som att lagt på mig flera kilo. Men fel hade jag. För jag väger mindre än förra veckan.

Men vad är det över det som gör mig glad? Vill jag hamna på SÖS igen? Vill jag förlora alla de få muskler jag lyckats behålla i kroppen min? Vill jag dö av en hjärtattack vid 16 års ålder? Jag vet inte vad det är, men jag vet att det är fel. För man ska inte bli glad av att man gått ner i vikt när man är underviktig. Men det känns ju lugnt, eftersom jag ändå är någorlunda bra temperatur, och min puls nästan är normal. Men det är det inte. Det är bara så fel alltihop.

Sen pratade vi länge med läkaren också. Han berättade att han tänker skicka en remiss till slutenvården, där jag sedan ska få komma på bedömningssamtal, och sen, om det känns bra för alla, så ska jag läggas in.

Läggas in.

Och även med detta besked, så är jag glad över viktnedgången. Det är sjukt. Jag är sjuk. Jag måste börja förstå det.