För exakt nio månader sedan vaknade jag upp på ett hotellrum i London och serverades roomservice till frukost som bestod av florsockersprinklade pannkakor och två stora glas juice. Vi gick ut på stan och åkte till Westfield mall med en fin, röd buss, något jag sett fram emot så länge, och väl där åt jag en stor, fet, otroligt god kringla som nästan smälte i munnen. Vi gick och kollade på skor. Kläder. Vi gick till Hollister. Till vår förvåning hittade vi ett till Hollister, men det visade sig lyckligtvis istället vara Gilly Hicks, som sedan kom att bli min favoritaffär. Till lunch åt jag en underbar pizza och drack ett glas fanta. På vägen hem köpte jag kakor från Milly's cookies, tre stycken, och jag njöt.

Väl hemma bytte jag om, satte på mig min balklänning som jag kände mig så fin i och bytte skor till mina högklackade balskor. Jag behövde inga strumpbyxor, jag kunde gå barbent, och det gjorde jag. Vi tog bussen till Hard Rock Café, där vi började med att gå in och köpa en T-shirt till min Hard Rock Café-samling. Vi gick in i restaurangen, fick ett bord, och jag beställde en hamburgare. Medan vi väntade på maten och jag sippade från min iskalla läsk öppnade jag paketet jag fått av en speciell person, och det var ett halsband så fint att jag fortfarande har det på mig väldigt ofta. Maten kom in, och åts upp, och servitrisen såg mitt paket. "Have you been shopping?" frågade hon. "No, it's my birthday" svarade jag. Då gick hon och hämtade ett fat med desserter, frågade vilken jag ville ha, och jag pekade på en liten jordnötssmörsdessert eftersom jag var ganska mätt och den såg liten, men farligt god, ut. Hon gick men kom snart tillbaka med en ny sådan åt mig, fast den här gången med ett sprakande ljus i det. Hon räckte den till mig och bad mig ställa mig upp, och det gjorde jag. Hela restaurangen sjöng Happy Birthday till mig och jag kände mig som the king of the world.

Vi lämnade restaurangen utan planer på vart vi skulle, men hamnade på en standup club som visade sig vara roligare än jag någonsin kunde ha förväntat mig. Väl där fick jag mitt första glas vin ute på restaurang någonsin, och hur äckligt det än var så var jag lycklig. Där och då var jag så otroligt lycklig.

Det kanske berodde på att jag var i den mest fantastiska staden jag visste, att jag just hade haft en underbar födelsedag, att jag visste att jag hade flera dagar kvar på resan, att jag just hade fått sommarlov, att jag ännu inte börjat gymnasiet, att jag just hade fått min första kyss... Att jag ännu inte kände mig såhär. Vad det än var, så trivdes jag, och jag var lycklig. Och den veckan i London är den senaste gången jag kan komma ihåg att jag varit det.