Charlotte's week of delicious day 6 - Bella notte
Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Allt jag gör blir fel.
Inte ens när jag ägnar hela dagen från klockan 12.45 till 17.30 med att laga mat, göra en spotifyspellista, handla, duka, vika servetter, planera, lägga upp, ordna mysljus osv så går det rätt.
I februari typ så sa min mamma att hon och min pappa träffades den 13 mars 1993. Det var alltså exakt tjugo år sedan igår. Jag ville då fixa middag som dom två kunde äta tillsammans eftersom båda antagligen hade glömt bort vilken dag det var. Så jag spenderade lång tid med att fixa allt, vilket var svårare än man kan tro eftersom min mamma är både diabetiker och LCHFare, och att hitta sån mat som min pappa även kan gilla är inte lätt. Tillslut valde jag att servera (något som skulle vara räkcocktail men jag var inte säker på att mamma kunde äta såsen) räkor med lime aioli, skivat ägg och mozarella till förrätt. Till huvudrätt blev det någon slags biff med LCHF approved hemgjort blomkålsmos och mozarellasallad. Till efterrätt diabetiker approved chokladmousse.
17 försöker jag ringa min mamma, utan svar. Ville veta när hon kommer hem, fast hon brukar alltid komma hem innan pappa såvida hon inte sagt att hon ska bort. Hon stannar inte alltid hemma när hon väl kommit hem, men hem kommer hon. Jag ringer flera gånger utan svar. När pappa kommer hem ringer han hennes jobb och då svarar hon. Hon sitter på jobbet och kommer göra det i en och en halv timme till.
Det slutar med att min bror får äta min vidriga mat med pappa, och jag tvingas stå vid spisen och titta på. Suktas. Min bror vill varken äta salladen eller efterrätten. Jag är ganska säker på att de båda slängde blomkålsmoset när jag gick och duschade. Men det var ju till min mamma. JAG HATAR ALLT. Jag ville att dom skulle få en fin stund, och jag ska inte dra upp mina privata problem här men många fina stunder blir det inte här hemma. Och inte heller igår, trots 4,75 timmars arbete.
Jag lyckas aldrig med något. Kan någon här, vem som helst, även du anonyme kommenterare som av någon jävla anledning slutade kommentera men jag vet är kvar, ge mig en bra anledning till att leva?
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hursom helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt länge eller kan träffas, och jag vet ju inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hursom helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt länge eller kan träffas, och jag vet ju inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hur som helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt längre eller kan träffas. Sen vet jag inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hur som helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt längre eller kan träffas. Sen vet jag inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hur som helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt längre eller kan träffas. Sen vet jag inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
Livet är inte alltid enkelt och man kanske inte finner en anledning till varför man lever men då brukar det funka med att man kan prata med någon, det är inte alltid lätt att prata med någon man står nära utan ibland funkar det bara att ha en konversation med någon som man inte känner och prata om någonting helt annat för att hitta tillbaka till sin lycka. För mig brukar det iallafall funka att prata med någon man inte känner så himla bra för oftast orkar jag inte prata med någon jag känner när jag är nere. Hur som helst så kan du prata med mig när du vill även fast vi inte har så bra kontakt längre eller kan träffas. Sen vet jag inte hur du känner så skrev bara generellt hur jag känner när jag känner mig nere :) <3
