Ni vet att jag var stolt igår över att jag utmanade mig själv. Det ni inte vet är att jag sedan utmanade ödet. Åt gifflar, kakor, en pucko OCH godis till mellis. Och jag känner mig så äcklig, vidrig. Att jag inte stannade. Men jag hade kontroll, det var inte så, det var bara det att det kändes så bra att jag äntligen tillät mig att äta. Men nu, dagen efter, ångrar jag det så starkt.

Det här är starkare än någonsin. Jag klarar inte av detta. Jag klarar inte av livet. Ångesten ligger över mitt bröst som en tvångströja jag aldrig kommer bli av med.