Jag har spenderat större delen av kvällen med att leta biljetter till en One Direction konsert. Inte bara den i Sverige, utan överallt. Jag hittar inget. Det finns några typ i Australien för 900 dollar styck och man måste köpa två men jag behöver bara en för jag är lonely as fuck men kommer därför behöva betala 1800 dollar för en biljett plus att resa till Australien kostar ju en del också och det är helt enkelt pengar jag inte har. Vad jag dock har är en känsla av nedstämdhet över det faktum att jag inte ens lyckas skaffa biljetter till det enda jag känner att jag skulle kunna se fram emot under hela detta året, och denna känsla har nu utvecklats till ren och skär sorg. Jag känner mig så otroligt dålig och krossad, och jag vet inte ens varför. Jag vet inte varför jag vill gå så gärna. Det ända jag vet är att jag vill gå så gärna att det gör ont, och att det känns som att jag aldrig kommer att bli glad igen. Det är konstigt, eftersom att One Direction faktiskt är det enda som gör mig glad. När jag känner mig helt hemsk så finns det inget som kan muntra upp mig, och inget som ens aspirerar på att göra det heller, förutom One Direction. Jag blir glad bara jag tänker på dem, men sedan kommer jag ihåg att jag inte har några biljetter. Jag har inga biljetter till deras konsert. Och det känns.

Jag är 16. Min mamma tycker att jag är för gammal för sådant här. Min pappa säger att han förstår, men hur kan han göra det? Jag förstår det inte heller själv. Jag är så jävla töntig som har gått och förälskat mig i ett pojkband på några månader, varför då? Som ett klent försök att hitta någon sorts lycka? För att jag har insett att jag aldrig lyckas få någon riktig kille, så jag skaffar mig istället fem låtsaskillar så att jag inte behöver gråta var och varannan dag för att jag är så ensam? För att slippa bli besviken på den hårda verkligheten att ingen faktiskt älskar mig? Om det är för det sistnämnda så kan jag ju sluta gilla dem på en gång för faktum är att jag ändå är besviken. På mig själv. För att jag inte ens lyckas skaffa fram en liten jävla biljett till en konsert som kanske är fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig... Eller alldeles, alldeles underbar.