Dear sir, tomorrow is the fettisdag!

 

Hursomhelst, jag är ensam. Jag är så jävla ensam och deppig. Det här trodde ni inte va, ett deppinlägg från mig innan alla hjärtans dag? Eller jo. Men jag bryr mig inte, för jag måste berätta för er att jag är ensam. Eller ja, jag behöver inte berätta det, alla vet det redan. Att jag är forever alone. Att det verkar som att jag kommer dö ensam. Jag gör knappt något annat än att försöka göra mig snygg och intressant, smart och cool och allt det där man "ska" vara för att bli älskad, men jag lyckas inte. Ingen älskar mig.

 

Det som fick mig att deppa sönder såhär var att min mamma sa "förresten, det blir inget hjärtegodis på alla hjärtans dag. Du är så pass stor nu att du borde ha skaffat dig en pojkvän, annars får det va". Tro mig, mor, jag har försökt. Och jag försöker varje minut av varje dag, att få någon att älska mig. Men inte ens du gör det. Inte ens du älskar mig tillräckligt för att orka köpa en simpel plastask med gelehelvete på en dag för alla som har någon som älskar dem. Inte en dag för mig, med andra ord.

 

Jag sitter här och planerar vad jag ska göra på torsdag, och jag vet att folk säger att det är "vilken dag som helst". Men det är det inte, och alla vet det. Alla vet att man är patetisk och ensam om man inte har någon att fira dagen med. Och jag vet att jag kommer låsa in mig på mitt rum och trycka i mig budgetgodis från ÖoB som jag köpt åt mig själv för att jag är fattig och ful. Sen kommer jag att gråta för att jag inte betyder något för någon. Därför planerade jag att gå på bio. Själv. Och köpa så jävla mycket popcorn. Själv. På alla hjärtans dag. Men så kan man ju inte göra, tänka sig att gå ut SJÄLV på ALLA HJÄRtANS DAG? Nej, nej, absolut inte. Det finns ju sociala normer som man inte kan avvika från. Är man ensam så ska man inte förpesta andra med sin tillvaro. Man ska sitta hemma och vara forever, and ever, alone.