Igår gick jag på långpromenad till Fridhemsplan och tillbaka, och insåg att det är VÅR. Och VARMT. Åh! Solen skiner, jag har lov och det är inte konstigt att ha klänning utomhus. Därför hade jag det när jag och mamma gick ut senare på kvällen, och jag njöt mer än jag gjort på länge.

Jag vet inte vad det är, men jag har inte alls mått som jag brukar den här veckan. Och det är positivt. Det kanske är solen? Påskmaten? Eller så är det helt enkelt det att jag inte känner någon press från någonting. Ingen skola. Inga läxor (fast jo, fast nä). Jag behöver inte ens gå ur sängen på morgonen, men för första gången på lång tid så vill jag göra det. Men det värsta är att jag vet att sättet jag känner just nu kommer att ta slut på måndag. På måndag börjar det om och det är värre än vanligt. Helvete. Nationella prov. Skit. Och det håller på ända till sommaren, för det här är sista lovet på hela första ring.

Men eftersom det nu är vår, så är sommaren härnäst. Och när sommaren kommer så kan det bli såhär igen. Förutom att jag planerar att sommarjobba, men jag vet inte om jag vill, för jag vill ha det såhär. Kalla mig lat och omotiverad, men ibland måste man ta det lugnt och göra som man vill. För övrigt fick jag svar från landstinget idag om att jag inte fått jobb där, så nu är det bara två möjligheter kvar. Om dom också misslyckas, så har jag iallafall något att skylla en sysslolös sommar på. En skön sommar. Hade det inte varit för att jag skulle känna mig så oduglig och fattig om jag går hela sommaren utan att jobba så skulle jag aldrig i hela livet ens ha sökt. För jag vill inte jobba. Jag vill inte plugga. Ibland vill jag knappt leva. Men det blir bättre. Som nu. Just nu är det vår, lov och jag är lycklig.