Jag blev så glad. Alla rätt på ett matteprov. Jag har så otroligt låga tankar om mig själv gällande matte nuförtiden, men min lärare drog ut pappret ur provet åt mig och tvingade mig att kolla på det. I'm so glad she did. Sen satt jag och log som en idiot resten av lektionen. Sen sa jag till Pernilla att jag älskar henne. Hon älskar mig tillbaka. Jag älskar matte nu.

Men, jag har en bitande känsla i mig att något hemskt kommer hända. Den här lyckan kan ju inte vara långvarig... Right? Jag blev så glad, men det gör mig så ledsen. Jag vill känna som jag gjorde när jag fick tillbaka det där hela tiden. Men det har hänt en gång. Idag. Och nu är jag istället depp, för jag tror inte att jag någonsin kommer få känna så igen..

Imorgon är det svenska nationella. Katastrof. Hemskt. Förjävligt. JAG VILL INTE.