Just nu sitter jag nog på flygplatsen i USA, iallafall Amerikansk tid. Blir lite förvirrad, så ni får hålla till godo med den här vetskapen: Detta inlägg skrivs den 23e och jag hoppas för allt i världen att jag lyckas ställa in så att det publiceras på nyårsafton 2012.

 

Varför då? Jo, för att jag för exakt ett år sedan skrev ett sådant här inlägg, ett inlägg som sammanfattar året. Bara ren text, inga bilder, inget tjafs, bara ren information och sammanfattning av året som har gått. Man har faktiskt tillåtelse att bli lite nostalgisk såhär års, det är okej.

 

Året började med att jag köpte mitt efterlängtade gymkort som jag länge önskat mig. Jag ville börja träna, för ett nyårslöfte jag haft var att bli snygg. Jag ville träna och träna och bli fit, så att jag skulle kunna ta beach 2012 med storm. Vårterminen började och jag var väl så pass taggad man är den sista terminen av den obligatoriska skolgången. Jag hade mitt mål i sikte och det var att välja ett bra gymnasium, och till det behövde jag höja mig med X antal poäng, och det var jag inte alltid så självsäker att jag skulle lyckas med. Nationella prov kom och nationella prov gick, läxor lämnades in och betyg tillkännagavs. Fritid hade jag trots alla prov och skolstressen som låg över oss alla, och den spenderade jag med att "umgås" med, ja, människor jag träffade på WoW. Visst umgicks jag med andra också, riktiga människor liksom, men det är för standard för att skriva om här och förövrigt kommer jag inte på något mer om det, det är helt blankt. Det mesta av vårterminen är ganska blankt när jag tänker på det, men WoW kommer jag ihåg. Jag fick speltid i julklapp, och började därefter att spela igen efter ett ungefär halvår långt avbrott. Jag träffade människor som verkligen fick mig att må bra. Jag var inte alls sugen på att gå till skolan många dagar, som jag kan se när jag läser inlägg i min gamla blogg från förra året. Det som däremot fick mig att gå upp ur sängen vissa dagar var tanken på att jag när jag kom hem kunde logga in på skype och prata med människor som själva bjöd in mig till deras samtal, och presenterade mig för deras vänner. Jag kände mig uppskattad. Jag blev glad. Dave, Lewis, Anton, Tom, Addy, Daniel, Jakob... Det var en rolig tid, och de fick mig att känna mig som att det faktiskt är kul att göra annat än att deppa i sängen för att något prov gått dåligt eller så. Då menar jag inte spela, för själva spelet var inte speciellt kul, utan det var gemenskapen som drog in mig i "träsket". Och jag ångrar inte en enda sekund jag spenderat på det där spelet. Om någon "IRL" ringde mig och ville göra något, ja då gick jag ut. Så helt osocial blev jag inte. Jag hade en stor sak till som jag spenderade min vårtermin med, och det var det underbara TV programmet Big Brother. Det bästa med det var att Helga också kollade på det vilket gav oss många roliga eftermiddagar när vi irriterade oss på Marcelo eller hyllade Amandus, och framförallt Big Brother finalen var en awesome kväll, och jag hoppas mot alla odds mot att det kommer en till säsong nästa vår. En sista grej var att jag startade en ny Instagram. Den didikerade jag till alla mina par strumpor och den kallade jag för Socksoftheday. Precis som alla bra saker så tog det flowet slut efter ett tag i och med att jag inte hade fler par strumpor, men we had a good run. Jag fick ihop ett par hundra followers iallafall och det är bra nog för mig.

 

Det där om att proven gick dåligt hade jag inte behövt gräma mig över, för det gjorde de inte. Möjligtvis svenskanationella, för det ville jag inte kolla resultatet på eftersom jag tyckte att det hade gått så dåligt. Det gjorde dock inte, sak samma hur det gick, för jag fick MVG i svenska ändå. Samma gäller 15 andra ämnen vilket tillslut, efter 12 år på Vittra, resulterade i en slutpoäng på 315 poäng. Jag fick MVG på mattenationella i nian, och det gjorde mig så otroligt, otroligt lycklig. Äntligen hade min hjärna lyckats med något bra. Innan jag fick se alla mina betyg dock, så var det ju Valborg. Det var den bästa valborg jag haft hittills, den slog tillexempel den jag i 7an spenderade med fyra andra tjejer medan vi kollade på "Not another gay movie". Ja, så bra var valborgsmässoaftonen i år. Den hade allt, vidrig öl, nya människor och ett äventyr och valfärd till en majbrasa jag aldrig varit på förut. Vi sprang från polis/nattvandrare, och jag kände mig coolare än jag gjort på länge av någon töntig anledning, och vi blev inte ens jagade. Det var bara några jag var med som fick för sig det, men jag gick med flowet och hade det bäst.

 

Vi hade övernattning i skolan någonstans där också. Nästan hela nian satt i spanskarummet och spelade poker, och det var så härligt. Jag och Helga (tillsammans med resten av de som var där förutom en) dygnade tack vare ett helt flak med energidryck. Dagen efter var därför inte riktigt lika härlig, men jag tvingade mig ändå att hålla mig vaken fram till klockan 14, eftersom att då, mina vänner, kom resultatet upp från preliminära gymnasieintagningen och jag, Charlotte Ranemo, kom in på mitt första handsval i den. Någon gång innan juni bokade min käre mor en resa för oss två till London veckan när jag skulle fylla år. Jag blev så taggad.

 

I Juni var det mycket som hände, relativt iallafall. Den 11e juni var det bal. Den första balen jag varit på. Jag förberedde mig hur lång tid i förväg som helst i och med klänningsköp, skorshopping, väskletande, sminkplanering och håruppsättningsgooglingar. Allt för att balen skulle bli perfekt, vilket den sen också blev. På balen blev jag vald till Årets Satsare, en titel jag bär stolt, dock var det inte precis stolt jag kände mig när jag fick gå upp framför alla och hämta upp priset, en jättestor bläckpenna. Maten var delikat och sällskapet var trevligt, men det var framförallt efterfesten alla längtade efter. Vi gick, i icke samlad trupp, upp på fåfängan där vi bosatte oss. Jag blev fullare än jag någonsin varit och det finns det tyvärr bilder på som visar. Men jag hade kul, så otroligt kul, och det hände något där som jag aldrig kommer att glömma.

 

 

Två dagar senare var det avslutning, jag grät. Vi åt på Jensen's Böfhus, och jag surade. Varför? Jo, för att jag fick se mina betyg. 15 MVG och 2 VG. Som ni nog förstår så var det VGna som jag surade över. Mest, dock, det ena. Idrottsbetyget. Jag mejlade min idrottslärare om detta av någon anledning, för att få veta vad jag hade gjort för fel som gjorde att jag hade misslyckats så markant. Jag kunde inte fokusera på det som var bra, att jag hade fått fina betyg, att den tröga vägen fram till slutet äntligen var färdiggådd, och att jag inte längre var en liten grundskoleelev.

 

Några dagar efter avslutningen så åkte vi, jag och mamma, till London. Jag tror att jag srkivit nog om det, men kul var det iallafall, och jag shoppade verkligen till jag droppade. Tolka fritt. Jag fyllde 16 år och fick därmed ha sex i England lagligt, vilket jag dock inte gjorde, och köra bil lagligt i USA, vilket jag inte heller kommer att göra under resan jag ska på/är på. Jag kände mig stor. Och fick en aning medelålderskris. Fick ett annat utbrott också, ett på min idrottslärare, för jag fick i London svaret på mejlet jag skickat om mitt betyg. Jag höll inte med alls, och var förbannad och ville gråta samt slå allt jag såg, men så hade jag inte behövt känna.

 

I slutet av juni/början av juli någon gång så kom resultatet. Jag hade kommit in på mitt förstahandsval, Södra Latin. Jag blev lycklig och kände mig duktig, så jag ringde och skröt för mina föräldrar. Pappa tog med mig ut för att fira, på Subway, och det var gotteligott. Den 2a juli började jag jobba, ett sommarjobb på Guldbröllopshemmet, mitt första jobb någonsin. Jag hade kul, och jag är glad att jag spenderade min sommar där. Om inte annat, som tillexempel erfarenhet, så för pengarna det genererade. Jag blev rik, iallafall så kändes det som det.

 

I slutet av sommaren åkte jag och Helga till Danmark. Vi hade sjukt kul och jag längtar tillbaka så otroligt mycket. Bäst av allt var nog att de inte leggade oss en enda gång när vi köpte, ehum, cider osv. Förlåt mamma och pappa, men jag tror ni redan visste att det var vad vi gjorde.

 

Sen hände det. Jag började gymnasiet. Med klackskor som lät högre än några skor jag någonsin hört, iallafall enligt mig och min nervösa hjärna som drog upp allt till större proportioner än vad jag någonsin skulle gjort annars, så trädde jag in i skolan och satte mig i aulan. Jag ropades upp i NV1A, vilket nu är klassen jag gått i sen dess. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte om allt från början, men nu känns det bra. Det är bra. Det är en fin skola, en fin klass och fin mysfaktor på fredagssamlingarna. Jag gillar södra Latin.

 

Insparksfesten var kul, och Nollningen samt nollningsfesten var den bästa dagen i mitt liv.

 

Många stressiga dagar och provångestifällen senare så har jag nu mitt B i matte, som visserligen inte blir officiellt fören terminen är slut, vilket är en vecka in på vårterminen. Men det gör inget, för jag är nöjd ändå. Man kunde ju tro att Årets Satsare inte skulle bli nöjd över ett B, men så dåligt som jag har trott att jag varit har gjort att jag inte trodde att jag skulle få mer än ett D.

 

Jag har också haft ett mål under höstterminen, ett som inte gäller skolan, och torsdagen den 20e December uppnådde jag det. Jag är lycklig över det, men har samtidigt varit så olycklig över så mycket annat, så nu är det väl på en neutral nivå. Jag har också fått fina nya vänner, i skolan, ett annat mål jag hade, och det gör mig också väligt glad och lite taggad på att gå tillbaka till skolan den 8e januari, eller när jag nu börjar.

 

Men för nu vill jag ha lov. Jag vill ha ledigt och kul. Jag vill börja 2013 ledigt och kul, för att sätta standarden för året. 2012 har haft toppar och dalar, men nu när jag ska, eller er tid har varit i USA, utanför Europa för första gången i mitt liv, så mår jag bra. Vi kan sammanfatta året såhär, jag är glad att jorden inte gick under, för då skulle jag inte få uppleva guldkornen från 2012 någonsin igen, och det vore en stor, stor förlust.